Ledare: Precisionsbombning mot stridbarheten

Vad de konkreta konsekvenserna av förslaget från gemensamma utspelet från den svenska modellens parter blir återstår att se. Men syftet med utspelet är solklart. Det är en precisionsbombning mot stridbarheten. 

Endast de fackföreningar som är lojala med den svenska modellens arbetsfred är acceptabla. Fackföreningar som inte strävar efter att bli en del av denna modell ska omöjliggöras. Lojalitetsförklaringen till arbetsfreden skrivs in i lagen och Arbetsdomstolen ska sättas som domare att avgöra om en fackförening är ärlig i sin strävan att uppnå fredsplikt och minska konflikterna på arbetsmarknaden.

Konkret är det Hamnarbetarförbundet som ska tvingas till lojalitet eller undergång. Men det gäller alla arbetare då varje facklig organisering som vill bryta med den svenska modellens underkastelse och toppstyrda samförstånd omöjliggörs. 

I praktiken är det ett angrepp mot organisationsfriheten och strejkrätten. Dessa friheter och rättigheter gäller endast för den som är lojal och accepterar att syftet med en facklig organisering är att bakbinda arbetare med fredsplikt, trots att motparten har en hel radda vapen i sin arsenal – avsked, nedläggning, tempoökning och makten att leda och fördela arbetet.

I förlängningen utgör den svenska modellens arbetsfred ett hot mot hela den kollektiva tanken. Som Proletären skrev på ledarplats förra veckan:

”Den kommunistiska grenen av arbetarrörelsen anklagas ofta för att vara strejkromantiker. Det stämmer inte att vi alltid ser strejken som lösningen på varje problem. Däremot är vi övertygade om att kollektivismen endast växer i gemensam kamp. Och att den socialdemokratiska modell som vill undvika konflikter och strejker och som ser förhandlingsdelegationer som viktigare än kämpande kollektiv bär ett stort ansvar för det eländiga politiska läget i Sverige och för den individualism som riskerar att bli ett hot mot hela den kollektiva tanken.”

Parternas precisionsbombning mot stridbarheten är ännu ett steg på denna väg mot facklig avväpning av arbetarklassen, en väg som är stenlagd med goda föresatser, men vars konsekvenser syns i sjunkande organisationsgrad och passivitet.

För den som anser att Sverige inte behöver mer lojalitet och samförstånd, utan istället arbetarsolidaritet och stridbarhet måste varje angrepp mot organisations- och strejkrätt bekämpas oavsett om det kommer från Borgaralliansen, regeringen eller modellens parter.