Ledarkrönika: Privatiserad otrygghet

Ordningsvakter används i allt större uträckning. De senaste tio åren har det skett en drastisk ökning av paragraf 3-områden i kommunerna i Sverige. Ett paragraf 3-område är ett område som bevakas av ordningsvakter.

När man jämför de nationella trygghetsundersökningarna under 2017-2019 så har varken den självrapporterade utsattheten för brott, eller oron för att bli utsatt för brott, ökat eller minskat drastiskt mellan åren.

Ändå möts man av allt mer politisk propaganda om hårdare repression mot befolkningen. Moderaterna i Stockholm vill införa en tunnelbanepolis. För några år sedan tyckte samma moderater att man skulle sätta in militär mot oroligheter i förorterna.

Många kommunpolitikers lösning på folks upplevelse av otrygghet har varit att ansöka om – och få beviljade – paragraf 3-områden. Områdena skiljer sig åt. Det kan vara stora områden i centrum som i Göteborg och Landskrona eller specifika platser som köpcentrum. Kommunfullmäktigemöten och olika arrangemang som demonstrationer, festivaler, idrottsarrangemang med mera.

För att få arbeta som ordningsvakt ska man ha genomgått en grundutbildning på 80 timmar och fått ett förordnande av polismyndigheten. Polisens grundutbildning i Sverige är fem terminer med heltidsstudier plus sex månaders aspiranttjänst. Det är rätt stor skillnad i vilka förutsättningar man ger olika arbetsgrupper att hantera liknande situationer.

Utöver dessa skillnader i förutsättningar läggs kostnaden för ordningshållning över från staten till kommunerna eller till privata aktörer som fastighetsbolag. Vi får en privatisering av polisens arbetsuppgifter.

Detta sker utan någon större politisk diskussion. Det finns inte heller några tydliga studier som visar att ordningsvakter minskar ordningsstörningar.

Människors upplevelse av otrygghet förtjänar att tas på allvar av politiken. Då räcker det inte att hojta om högre straff och mer ordningsmakt. Då måste man ta reda på varför människor har den upplevelsen och vad man kan göra åt det.

Politiska lösningar som arbete, utbildning och bostad åt alla skapar inga rubriker, men skulle skapa ett betydligt tryggare samhälle än att våra gemensamma resurser läggs på att bygga upp en privatiserad ordningsmakt.