Avregleringen banade väg för försämringarna i Postnord
Sedan år 2000 har antalet brev som skickas i Sverige nästan halverats. Men brevminskningen är bara en förklaring till Postnords nya varannandagsutdelning. Men avregleringen spelar också in, menar brevbäraren Jan Åhman.
– Kaoset började egentligen när vi anpassade oss till EU:s direktiv om att plocka bort brevmonopolet. Sverige drev detta extremt hårt och valde att privatisera de lönsamma delarna av postverksamheten. Denna utveckling har bara förstärkts av att brevmängden minskar, säger den pensionerade brevbäraren Jan Åhman, som jobbade på posten i 46 år.
Ett exempel på det som Jan Åhman nämner är att Postnords andel av brevförsändelser successivt sjunkit sedan 1990-talet. 2018 kunde Post- och telestyrelsen konstatera att det fanns områden i storstäderna där Postnords marknadsandel låg på 50 procent. På riksplanet var siffran 77,5 procent.
Omvandlat i pengar är dessa procent inga småsummor. 2018 skickades drygt två miljarder brev med ett porto på minst 9 kronor. Med tanke på att privata aktörer tagit över 22,5 procent av marknaden var det mer än 4 miljarder kronor som PostNord gick miste om det året. När det kommer till paket distribuerar PostNord cirka 60 procent. Resterande andelar plockas upp av företag som DHL, UPS och DB Schenker.
– Posten har hela tiden kämpat för att få det att gå ihop och det blir svårt eftersom privata aktörer tar över mer och mer. I slutändan använder Postnord situationen för att pressa villkoren för sina anställda. Steg för steg blir det sämre, säger Jan Åhman.
Enligt Post- och telestyrelsen (PTS) har Postnord ett lagkrav på att ”tillförsäkra medborgarna en samhällsomfattande posttjänst”. Jan Åhman menar att detta skapar en snedfördelning vad beträffar konkurrensen inom postverksamheten.
Citymail, en av Postnords största konkurrenter, har till exempel inga krav på att förse hela Sveriges befolkning med brev. Det gör att företaget bara etablerar sig på orter där de kan göra vinst.
2018 kunde PTS konstatera att Citymail (som fram till 2018 ägdes av norska staten) bara hade möjlighet att leverera brev till 54 procent av Sveriges befolkning. Och då var verksamheten nästan uteslutande koncentrerad till storstadsområden.
– Det är samma sak inom sjukvården, skolorna och järnvägen. Privata aktörer går in där det är mest lukrativt. De andra delarna måste staten ta hand om. Då skenar kostnaderna, eller också väljer man att skära ned på verksamheten, som Postnord nu gör genom att dela ut brev varannan dag, säger Jan Åhman.
Utvecklingen späds också på uppifrån. Först valde riksdagen att sänka Postnords krav till att bara 85 procent av alla brev skulle komma fram efter en dag. 2018 ändrades det istället till att 95 procent av alla brev ska komma fram inom två dagar. PTS fick också direktiv om att ”tydliggöra vilken den lägsta servicenivån är” för Postnord.
– Det blir ju intressant om man tittar på helheten. Då kan man ju stänga ned halva Norrland men ändå komma upp i målet. Det är landsorterna som riskerar att få ta smällen för den logiken. Om man vill ha en postverksamhet som tjänar samhället med rimliga priser måste ett krav vara att man återinför brevmonopolet i Sverige, säger Jan Åhman.
Proletären ställde frågan om återreglering till Seko Postens ordförande, Johan Lindholm.
– Vi protesterade när man avreglerade postmarknaden och det var helt rätt. Men en återreglering kan inte lösa dagens problem. Tittar man på marknaden finns det flera olika småaktörer men Postnord är fortfarande rikstäckande och bedriver i huvudsak samhällsuppdraget.
Men Postnords rikstäckande är ju grundat i lagen. Skulle du inte säga att avregleringen påverkat postens verksamhet?
– Även om Postnord fick tillbaka alla brev från privata aktörer så skulle det inte hjälpa på lång sikt. Långsiktigt är det inom e-handeln som jobben växer fram så en återreglering löser inte problemet med att breven minskar för varje år som går. Däremot ska Postnord fortfarande vara ett statligt bolag, säger Johan Lindholm.