Venezuelas kommunistiska parti inför valet: ”Regeringen har svängt av från Chavez revolutionära väg”

På söndag är det val till nationalförsamlingen i Venezuela. Den här gången går Venezuelas kommunistiska parti, PCV, inte till val tillsammans med det statsbärande PSUV (Venezuelas förenade socialistparti), utan med en egen koalition, Alternativa Popular Revolucionaria (Folkligt revolutionärt alternativ).

Anledningen är missnöjet med vad man ser som en alltmer utpräglad klassamarbetspolitik från regeringens sida, och att regeringspartiet inte har lyssnat på sina allierade i Gran Polo Patriotico (Stora patriotiska polen), GPP, valalliansen där PCV ingick inför förra valet.

Men det är inte så att man nu ska tala om en vänsteropposition i Venezuela, säger Carolus Wimmer, internationell sekreterare för PCV, till Proletären.

– Nej, vi kallar oss inte för opposition. Tvärtom. Vi försvarar den revolutionära väg som kommendant Chavez inledde. En självständig, patriotisk, antiimperialistisk, revolutionär politisk process. Det är PSUV som avvikit från den vägen, inte vi. 

Inför presidentvalet 2018 förhandlade PCV och PSUV fram ett avtal som villkor för att PCV skulle stödja Nicolas Maduro i valet. Överenskommelsen innehöll till slut 19 punkter, som skulle garantera arbetarnas elementära rättigheter och följas upp på månatliga träffar mellan de båda partierna.

– Det avtalet har aldrig uppfyllts av PSUV. Och de har aldrig gått med på något ytterligare möte eller att ha vidare dialog om det, sedan president Nicolas Maduro kom till vårt högkvarter och skrev under dokumentet.

Istället har regeringen fått hård kritik från PCV för sin arbetsmarknadspolitik.

– Trots att regeringen kallar sig revolutionär och socialistisk kränks arbetarnas konstitutionella och lagliga rättigheter hela tiden. Konkret handlar det om att anställningskontrakt inte uppfylls, om uppsägningar utan giltigt skäl och naturligtvis om lönerna. Det är märkligt att ha en arbetarpresident samtidigt som arbetarna i landet tjänar en dollar i månaden – med internationella priser i affärerna.

– Om regeringen verkligen representerar folket borde de fokusera på arbetarnas situation. Här finns resurser, Venezuela är inte ett fattigt land. Men nu går resurserna till att blidka de internationella monopol som vill göra affärer med Venezuela och till de inhemska företagarna, och livsvillkoren för arbetarfamiljerna förbättras inte.

PCV

Carolus Wimmer är också kandidat i valet till nationalförsamlingen.

Carolus Wimmer beskriver en utveckling som sträcker sig över flera år sedan Hugo Chavez död 2013, där det stora regeringspartiet i allt större utsträckning bara intresserar sig för de mindre vänsterpartiernas stöd inför valen. Efteråt är regeringen mer inställd på att nå kompromisser med högern och med företagsägarna än att lyssna på de chavistiska gräsrotsorganisationerna. 

Samtidigt har den imperialistiska aggressionen hela tiden intensifierats mot Venezuela, med ekonomiska sanktioner och USA:s blockad. 

– Den huvudsakliga fienden är imperialismen, men vi menar att det behövs mer revolutionär enhet för att stå upp mot imperialismen, och en politik till försvar av arbetarna och arbetarfamiljerna, och det uppfyller inte regeringen. Det finns en politisk och ideologisk tendens hos regeringen och PSUV där de, istället för att fortsätta på Chavez revolutionära väg, har valt en socialdemokratisk försoningslinje för klassamarbete.

Varken USA eller EU förväntas erkänna söndagens valresultat, vilket borde inneburit att de tidigare allierade partierna satt sig ner för att diskutera strategin för att bemöta det, säger Carolus Wimmer.

– Men det har inte varit möjligt med PSUV, och vi kommer inte heller att ge upp vårt deltagande i valet, så därför bildades APR. En självständig kandidatur, till försvar av konstitutionen, av arbetarnas rättigheter och av den revolutionära vägen till socialismen.

EU, som underkände presidentvalet 2018 och vars flesta medlemsländer har erkänt den självutnämnde Juan Guaido som president, har bjudits in av Venezuelas regering, men nekat att skicka valobservatörer till Venezuela.

– Det kan framstå som motsägelsefullt men är det inte. Deras linje är regimskifte, precis som USA:s. I det venezolanska politiska systemet är valmyndigheten en av fem statsmakter. Att då erkänna valresultatet skulle vara att erkänna något som de i sin propaganda underkänner, eftersom de påstår att Venezuela är en diktatur, att här inte finns demokrati.

– EU misslyckades totalt med sin politik att stödja låtsaspresidenten Guaido, men högern i Europa insisterar i sin politiska fanatism och kommer inte ge upp. Därför behöver vi också internationell solidaritet. 

APR, Folkligt revolutionärt alternativ, är en strategisk allians som är tänkt längre än bara till valet. Men svaret från partitoppen i PSUV har inte varit att söka dialog med den nya koalitionen utan istället att ta till repressiva åtgärder, säger Carolus Wimmer.

– Man applicerar en total censur mot oss. Vi kommer inte med i radio, tv eller i tidningar, och det förekommer repression från polisen mot våra kandidater. Vi har fått besök i våra partilokaler från säkerhetsstyrkor, helt utan lagligt stöd. Försiktiga, men ändå tydliga skrämselaktioner mot APR:s kandidater.

PCV

Manifestation utanför den privata tv-kanalen Televen mot att PCV och APR tigs ihjäl av såväl statliga som privata medier i valkampanjen.

Efter att två andra vänsterpartier, PPT (Fosterland för alla), och Tupamaro, aviserat sin brytning med GPP inför valet har högsta domstolen diskvalificerat deras kandidaturer och tillsatt tillfälliga ledningar i de båda partierna. Det är bara PCV som fortfarande har en giltig kandidatur, därför manar alla organisationerna i APR till en röst på den välkända röda tuppen, kommunistpartiets symbol.

PCV är ett litet parti, liksom övriga partier och organisationer som ingår i APR. I de senaste valen har kommunistpartiet fått runt två procent av rösterna. Carolus Wimmer är också ödmjuk inför möjligheterna i valet, inte minst när APR tigs ihjäl i media.

– Men även om vi bara skulle få in en representant så är det en stark röst för arbetarna. Vi hoppas på fler såklart, men även med en enda är arbetarklassen representerad i parlamentet.

PCV

Janohi Rosas, ordförande för PCV:s ungdomsförbund JCV, är fjärdenamn på APR:s lista i söndagens val till nationalförsamlingen.

Vad säger ni till dem som menar att APR splittrar och försvagar motståndet mot imperialismen och mot den inhemska högern i Venezuela?

– Svaret är väldigt enkelt. Det här är ett parlamentsval, inte ett presidentval. I ett parlament är det bara positivt om olika sektorer av folket är representerade. Jag brukar alltid ställa motfrågan: vad gör det för skada om det finns kommunister i parlamentet, som alltid försvarar arbetarklassens intressen?

– Det pågår en antikommunistisk kampanj mot oss, med lögner om att PCV skulle vara finansierat av CIA och kontrarevolutionära krafter. Men PCV är ett historiskt välkänt parti, så kampanjen har inte lyckats.

Hyperinflationen i Venezuela är så extrem att den är svår att greppa. Häromdagen gick den inofficiella växelkursen över 1.000.000 bolivares på en dollar. Kommunisterna hade då en manifestation utanför centralbanken BCV i Caracas, som de kritiserar för att pumpa in artificiella pengar till företagen istället för att höja lönerna för de offentliganställda och öka köpkraften hos arbetarna. En av många saker som PCV kräver ska förändras.

– Importberoendet måste brytas. Vi behöver en politik för att själva producera livsmedel, förstärka jordbruket och industrin och utveckla den nationella produktionen. Vad gäller inflationen måste det till klara regler. Här höjer de priserna varje dag. Varje handlare sätter priset som han vill, så kan det inte vara. Vi är övertygade om att det går att bemöta, men det innebär att begränsa och kontrollera kapitalisterna.

– Det handlar inte bara om penningpolitik heller, utan också om produktionen. Nu finns inget intresse av att arbeta. Arbetets värde erkänns inte och betalas inte. Så arbetarklassen har inget intresse i produktionen. Många produkter saknas, det finns många företag som inte producerar något. Det är en ond cirkel. Och om man alltid utgår från kapitalismen är det omöjligt att bryta den onda cirkeln, man måste byta system.

Carolus Wimmer påpekar att PCV aldrig delat beskrivningen av att det skulle råda socialism i Venezuela.

– Det är PSUV som pratar om den ”bolivarianska socialismen”, ”socialism för det 21:a århundradet”, och så vidare. Vi har en hemsk kapitalistisk kris här i Venezuela. Den här olyckan vi lever i, det här lidandet för folket, får aldrig kopplas ihop med socialismen.

– Venezuela är ett bra exempel på att oavsett om du sätter ett annat namn på systemet, om du kallar det ”bolivarianskt” eller ”socialistiskt” eller ”revolutionärt”, så är det fortfarande kapitalism, och det är kapitalism i den här nya formen som har misslyckats så totalt. I Venezuela existerar kapitalismen och tar sig hemska uttryck, och därför fortsätter kampen för socialism, och är mer nödvändig än någonsin. Där var vi eniga med Chavez, när han levde delade vi många synpunkter med PSUV som gått förlorade sedan dess.

Carolus Wimmer säger att det är en utmaning på internationell nivå att förklara hur den politiska utvecklingen i Venezuela gått tillbaka sedan Chavez död, och att många av landvinningarna som gjordes under de första 10-15 åren sedan Chavez vann valet 1998, är hotade idag. 

Senast för några veckor sedan presenterade president Maduro en ”antiblockad-lag”, som ger presidenten rätt att utan insyn omvandla filialer till det statliga oljebolaget Pdvsa, i oljeaffärer med utländska bolag, och att kunna använda tidigare exproprierade verksamheter ”i allians med den privata sektorn”. 

PCV kritiserar lagen för att öppna upp för återprivatiseringar, och kommissionären för mänskliga rättigheter i den konstituerande församlingen, Maria Alejandra Diaz, som tidigare intervjuats i Proletären, lade ner sin röst för att hon skulle rösta om ett lagförslag hon inte fått läsa i detalj.

– Många som är solidariska med Venezuela tänker att det är som tidigare, säger Carolus Wimmer. Man ser imperialismens aggressioner, vilka är högst verkliga, men man ser inte den brutala kapitalismen som arbetarna lider under här i Venezuela. 

Högern i Venezuela är splittrad mellan att ställa upp i valet den 6 december och att bojkotta.

– Det finns en sektor som är totalt kopplad till USA:s intressen, en annan som också är reaktionär men mer nationalistisk. Framför allt är det på grund av påtryckningar från USA och EU, och miljoner euro som de får för att inte ställa upp.

– Andra ställer inte upp för de är rädda att bli räknade. De påstår att de är i majoritet men stödet för dem har sjunkit mycket efter att dessa ”räddare” från högern misslyckats så kapitalt. Högern har sina väljare, men efter alla de här skandalerna och fusket, som när Guaido behöll miljoner dollar åt sig själv, är det inte säkert att de mobiliseras. På söndag får vi veta vad som väger tyngst för deras väljare, att visa sitt missnöje med oppositionens ledare, eller sitt missnöje med regeringen.

Oavsett PCV:s kritik mot regeringens politik, är Carolus Wimmer tydlig med en sak. De ekonomiska sanktionerna mot landet måste bort.

– De är kriminella. Det finns inget rättfärdigande, varken i Venezuela eller i något annat land, för att en utländsk regering ska applicera åtgärder som påverkar ett folks välbefinnande. Den stora lögnen är att de skulle vara riktade mot president Maduro eller någon annan president. Nej. Det är, och det vet de som ligger bakom fast de inte låtsas om det, något som direkt påverkar befolkningens hälsa, framför allt de svagaste.

Han nämner som exempel när den schweiziska banken UBS, på grund av USA:s påtryckningar stoppade Venezuelas betalning för vaccin till barn. Detsamma har hänt med insulin och en mängd andra mediciner.

– Vad innebär det? Om barn inte kan vaccineras blir de sjuka och dör. Sanktionerna är ett dödsstraff mot barn och äldre som behöver medicin. Ett kollektivt dödsstraff, som går emot internationell rätt. För att man inte gillar presidenten kan man inte bestraffa hela befolkningen. Om jag inte gillar regeringen i Sverige kan jag inte säga att, men låt barnen i Sverige dö av hunger då.