Revolutionären som blev Dracula

Ungern i början av 1900-talet var ett utpräglat klassamhälle, en del av dubbelmonarkin Österrike-Ungern. Arbetarklassens villkor var svåra och efter den ryska revolutionen i november 1917 växte de radikala krafterna i Ungern snabbt och kraftigt. Landet hade blivit självständigt efter första världskriget, sedan segrarmakterna upplöst dubbelmonarkin 1918.

Det ungerska kommunistpartiet bildades ett år efter den ryska revolutionen, och stödd av arméer av beväpnade arbetare bildade partiets ledare Béla Kun (1886-1938) den 21 mars 1919 den Ungerska Rådsrepubliken, världens första socialistiska stat efter Sovjetunionen. Béla Kuns regering nationaliserade industrin och bankväsendet, avskaffade adelns många privilegier, skiljde kyrkan från staten, införde åtta timmars arbetsdag och lagstadgad yttrande- och mötesfrihet samt gratis skolgång för alla.

Mot Rådsrepubliken stod de ungerska socialdemokraterna, den gamla borgarklassen och den växande fascistiska rörelsen. I augusti 1919, efter bara 133 dagar av arbetarstyre, krossades Rådsrepubliken av tjeckiska och rumänska trupper. När rumänerna den 6 augusti 1919 intog Budapest var Rådsrepublikens saga all. I Ungern upprättade den blivande nazisten och Hitlerbeundraren Miklós Horthy en terrorregim: 10.000-tals arbetare,  progressiva och judar mördades. Béla Kun och Rådsrepublikens ledning flydde till Moskva.

Béla Lugosi flydde till Wien.

Béla Lugosi föddes som Béla Ferenc Dezső Blaskó den 20 oktober 1882. Han växte upp i den lilla staden Lugos (idag Lugoj i Rumänien) i Österrike-Ungern. Lugoj ligger knappt åtta mil från furst Vlads slott i Transylvanien.

Bela rymde hemifrån bara tolv år gammal. Han började arbeta i en gruva samtidigt som han drogs till teatern. 1902 fick han sina första roller. Då hade han tagit sitt efternamn efter hemstaden: Lugosi. 20-åringen gjorde succé på de mindre scenerna, och han fick snabbt en inbjudan till större roller på den ungerska nationalscenen i Budapest.

Den unge skådespelaren hade också utvecklat ett politiskt intresse. Efter att ha blivit sårad i krigstjänstgöringen i den 43:e armédivisionens skidburna trupper, återvände Béla Lugosi efter kriget till teatern i Budapest. Han anslöt sig också till revolutionärerna kring Béla Kun.

Béla Lugosi var redan då känd som en god organisatör bland skådespelare och teaterpersonal, underbetalda och dåligt behandlade av teater- och filmmoguler. I mars 1919 ledde Béla Lugosi en demonstration med arbetare på olika nivåer i teaterbranschen; han var en av grundarna av Teaterarbetarnas fria organisation som senare blev en del av Ungerns skådespelarförbund, världens första fackförening för skådespelare. Han var föreningens förste ordförande. I en artikel i tidningen Szinészek Lapja (Skådespelar-Bladet) förklarade Lugosi varför skådespelare och andra i underhållningsbranschen stod på samma sida som arbetarna:

”Den härskande klassen höll tidigare skådespelarnas skrå i okunnighet med hjälp av olika lögner. De korrumperade dem moraliskt och materiellt och till slut föraktade de också skådespelarna för de laster de (den härskande klassen) tvingat på dem. Skådespelarna, som var demoraliserade och levde på svältlöner drevs ofta, om än motvilligt, att ställa sig själva i den härskande klassens tjänst. Priset skådespelarna fick betala för att utöva sitt yrke, var martyrskap.”

Vid den här tiden stödde Béla Lugosi också öppet Ungerns Kommunistiska Parti (Kommunisták Magyarországi Pártja) som bildats i november 1918. Han var en entusiastisk anhängare av Rådsrepubliken. 

När arbetarstyret störtades och partiet förbjöds, flydde Béla Lugosi till Wien. Han arbetade där i tre år. I december 1920 emigrerade han till USA.

Han hamnade i New Orleans i södra USA, där han försörjde sig på småjobb samtidigt som han lärde sig engelska. Några år efter ankomsten till USA flyttade han till New York där han snabbt blev uppskattad som en skicklig yrkesman. 1927 spelade han Dracula för första gången på Broadway.

Legenden om Dracula bygger på historierna om den grymme fursten Vlad III Dracul, troligtvis född år 1431 i Sighișoara (på ungerska Segesvár) i Transylvanien. Dracula var en grym härförare i sin kamp mot det osmanska riket: han fick öknamnet Vlad Ţepeş (Vlad Pålspetsaren) för sin ovana att spetsa avrättade fiendesoldater på pålar och det sägs att han gärna själv deltog i tortyr och avrättning av sina fiender.

Det var den irländske författaren Bram (Abraham) Stoker (1847-1912) som skrev romanen Dracula 1897. Stoker gjorde Dracula extra grym, och filmindustrin intresserade sig tidigt för den transylvanske fursten i Stokers version. Den första filmatiseringen byggd på Bram Stokers roman var den tyska stumfilmen Nosferatu från 1922.

Men det var först 1931 som Dracula blev ett namn på allas biobiljetter. Universal Pictures tolkning av Stokers roman med manus av John L Balderston och Hamilton Deane och i regi av Todd Browning och Karl Freund, var den första ljudfilmen med Dracula-tema. De 85 minuterna av krypande spänning och obehag gjorde i ett slag Béla Lugosi till en internationell superstjärna.

Han blev särskilt kvinnornas favorit; Lugosi blev en av det tidiga 30-talets stora manliga sexsymboler och reklamen för filmen byggde på Lugosis sex-appeal. Affischerna ropade ut: ”Romantik. Mystik. Spänning.” Och även om Béla Lugosi knappast skulle gjort succé som sexsymbol 2021, så gjorde han det 1931. Han var en stilig vampyr till skillnad från Max Schreck som greve Orlok i Nosferatu nio år tidigare.

– Kvnnornas brev till mig… åh, vilka brev. Unga flickor, kvinnor mellan 17 och 30. Det var brev som osade av längtan… och av hopp. De hoppades att jag verkligen var Dracula, att min kärlek var Draculas kärlek. Att döden var den store och slutlige älskaren, berättade Lugosi i en samtida intervju.

Efter Béla Lugosis strama tolkning av vampyren, som ju faktiskt är en levande död, har Hollywoods filmmakare tävlat med varandra i att göra vampyrerna så vackra som det bara går: exempel är Tom Cruise i En vampyrs bekännelse (1994) och i tv-serier som True Blood, där Alexander Skarsgård enligt en branschsajt är ”den hetaste vampyren någonsin”.

Béla Lugosi fortsatte att filma efter succén med Dracula, men han nådde aldrig mer samma höjder. Han blev alltmer politiskt aktiv; han var en av dem som bildade det amerikanska skådespelarfacket Screen Actors Guild (SAG) och när andra världskriget bröt ut var han mycket aktiv i kampen mot Hitler, nazisterna och deras ungerske allierade Miklos Horthy och hans fascister. Béla Lugosi grundade Ungersk-amerikanska rådet för demokrati, och i ett uppmärksammat tal i Los Angeles 1944 krävde han att ”nazismen måste utplånas överallt” och att USA:s regering måste ingripa för att rädda de ungerska judarna. 

I en artikel om Béla Lugosi i tidningen The Jewish Ledger i januari 2011 skrev professorn Rafael Medoff och konstnären J. David Spurlock att ”han må ha porträtterat tystlåtna och grymma skurkar på vita duken, men i det verkliga livet lyfte Béla Lugosi upp sin röst i protest mot den brutala förföljelsen av judarna i sitt hemland Ungern”.

Béla Lugosis roll som Dracula hade gjort honom känd över hela världen. Men den placerade honom också i ett fack som han hade svårt att ta sig ur. Han fick nya roller som liknande den som Dracula: han gjorde bland annat The Zombie (1932) och Morden på Rue Morgue samma år, The Raven tillsammans med den främste Frankenstein-gestaltaren Boris Karloff 1935 och Frankensteins son 1939. Att Lugosi aldrig kom ifrån sin ungerska brytning påverkade säkert också vilka roller han kunde få.

När Lugosi ändå protesterade och ville ha andra roller, började de istället utebli helt. Utan inkomst och med ett begynnande morfinberoende efter flera sjukdomar, försämrades Béla Lugosis hälsa snabbt. Han avled i sitt hem i Los Angeles den 16 augusti 1956. Han blev 74 år gammal.

Béla Lugosi ligger begravd på Holy Cross Cemetery i Culver City i Kalifornien. Han är begravd i en av de slängkappor han använde i Dracula.