Sjuk i corona – en klassfråga
Personer med låg socioekonomisk status har ökad risk för att exponeras för smitta och är mer mottagliga eller sårbara för att infektionen ska leda till allvarlig sjukdom. Det hävdar den norske forskaren Svenn-Erik Mamelund som får medhåll från svenska forskare.
Enligt Folkhälsomyndigheten är hög ålder, särskilt i kombination med sjukdomar som diabetes, högt blodtryck, hjärt- kärlsjukdom eller lungsjukdomar, överrepresenterade bland de hittills svåraste fallen av Covid-19. Men är du lågutbildad eller har låg inkomst riskerar du att drabbas hårdare av coronaviruset än andra grupper i samhället.
Svenn-Erik Mamelund är forskare i kulturgeografi och demografi med 25 års erfarenhet av att studera pandemier. Han menar att det sociala och klassmässiga perspektivet ofta saknas när smittspridning diskuteras.
– Våra preliminära resultat visar att ju lägre din inkomst och utbildning är, desto högre är risken för allvarlig sjukdom och död i pandemissituationer, säger Svenn-Erik Mamelund till norska tidningen Klassekampen.
Låginkomsttagare och personer med låg utbildningsgrad löper större risk att drabbas av till exempel kronisk lungsjukdom (KOL), cancer och diabetes typ två, än personer med högskoleutbildning. De drabbas också hårdare av hjärt- och kärlsjukdomar och har generellt sett sämre hälsa och immunförsvar.
Det finns därför mycket bevis på att coronaviruset kommer att vara farligare för dem än för den mer resursstarka delen av befolkningen, enligt Svenn-Erik Mamelund.
Peter Allebeck, professor i socialmedicin vid Karolinska institutet, menar att låg socioekonomisk status ofta hänger samman med en rad olika riskfaktorer.
– Riskfaktorer kan vara till exempel trångboddhet och att man måste resa kollektivt där man trängs med andra. Personer med låg socioekonomisk ställning i samhället röker mer och drabbas oftare av sjukdomar, säger Peter Allebäck till Proletären.
– Det är dock grupper som lever antingen på marginalen, i till exempel härbärgen, fängelser eller i extrem trångboddhet, eller grupper som inte nås av information som är i särskilt hög risk.
Peter Allebeck tror att låginkomsttagares utsatthet främst kommer att att visa sig genom ekonomiska sekundäreffekter, snarare än medicinska.
– Det handlar om att man blir arbetslös, eller att ens inkomst uteblir. I arbetaryrken är en stor del timanställda eller tillfälligarbetande. Så de stora klassmässiga effekterna kommer vi kanske få se längre fram, menar Peter Allebäck.
En annan orsak till att låginkomsttagare och personer med låg utbildningsgrad löper större risk vid epidemi- och pandemisituationer kan vara att många är mindre medvetna om hälsoråd från myndigheterna. Det kan handla om okunskap, brister i språket eller dålig tillgång information.
Enligt Svenn-Erik Mamelund är en annan stor riskfaktor att människor med låga inkomster ofta har arbetaryrken där de möter många människor och tvingas arbeta i potentiellt smittsamma miljöer. När spanska sjukan härjade för drygt 100 år sedan var det först och främst människor i arbetaryrken som smittades.
– Vi tror att det var för att de hade mycket kontakt med kunder och bodde under trånga förhållanden, säger han till Klassekampen.
Men det handlar heller inte bara om yttre förhållanden. I USA har frivilliga utsatts för olika influensavirus, bland annat Covid-19, i forskningssyfte. Då har man kunnat se att personer med låg inkomst och utbildning blir både smittade och insjuknade snabbare vilket indikerar att immunförsvaret i lägre klasser är sämre.
– Det kan bero på ekonomisk och social stress, negativa händelser och eventuellt även på rökning, menar Svenn-Erik Mamelund.
Folkhälsomyndigheten uppmanar människor att undvika smittsamma situationer och arbeta hemifrån. Men arbetaryrken kan sällan utövas hemifrån och därför löper arbetare även större risk att utsättas för smittan.
Bo Burström, överläkare och forskare i socialmedicin, menar att personer i arbetaryrken både kan ha ökad risk för att exponeras för smitta och att de kan vara mer mottagliga eller sårbara för att infektionen ska leda till allvarlig sjukdom.
– I det första fallet kan det bero på vilket jobb man har. I kontaktyrken där man möter många människor kan det vara större risk. I det andra fallet kan det bero på underliggande sjukdomar och på sämre allmänt hälsotillstånd och motståndskraft mot virusinfektionen, säger han till Proletären.