Hoppa till huvudinnehåll
Av
Pensionerad gjuteriarbetare

Krönika: Ska Norrland bli en en enda stor serverhall?

Elkapaciteten i Robertsfors ska byggas ut med 200 MW i ett försök att locka till sig företag och produktion. Men vilken sorts produktion kommer det att bli?


I min lokaltidning, Västerbottens Mellanbygd, läste jag i vintras att Robertsfors skulle förses med i det närmaste oändligt mycket elenergi genom en ny elledning. Det lät konstigt och osannolikt. Men jag sparade artikeln för att undersöka vid senare tillfälle.

Så läste jag i Proletärens i nr 34 om hur svenska regeringen fjäskar för och raggar på amerikanska IT-jättar med bland annat rabatter på 97 procent på elskatten!

Det fick mig att leta rätt på artikeln igen. Den var från den 7 mars och var varken ett aprilskämt eller en på tok för tidig rötmånadshistoria.

I artikeln berättas att dagens kapacitet på 12 MW i Robertsfors ska byggas ut med ytterligare 200 MW. Det motsvarar dubbelt så mycket som Skellefteå stad och Luleås Facebook serverhallar förbrukar tillsammans. Till en ort på 2000 invånare.

Jag ringde upp kommunens näringslivsansvarige Olof Norberg och frågade vad syftet kunde vara med en sådan gigantisk satsning. Han bekräftade artikelns innehåll och betonade vilka utvecklingsmöjligheter orten och kommunen (på knappt 7000 innevånare) kan få.

Kraftledningen som nu byggs från Skellefteå Kraft kommer att kosta 80 miljoner och vara klar senast 2024.

200 MW är ju sanslöst mycket energi. Finns planer på att få hit serverhallar för typ Google och Amazon, frågade jag Norberg. Han svarade att det för kommunens del bara gäller att öppna upp möjligheterna för företagsamheten, att ordna infrastrukturen. Vilka företag som ska driva verksamhet ligger inte på kommunens bord.

Naturligtvis är det bra om det skapas nya arbetstillfällen. Men ifall det handlar om serverhallar så lär det bli få som får en anställning på orten. I Luleå handlar det om 56 personer, varav flera har specialkompetens och är värvade från utlandet.

Allt tyder på att kraftledningen är tänkt att landa vid gamla Element Six lokaler. Element Six tillverkade industridiamanter när bolagets koncernledning i London beslöts att flytta produktionen till Irland. 180 anställda förlorade sina arbetsplatser.

Som enda parti protesterade vi kommunister vid nedläggningsbeslutet 2014. I ett tal efter ett fackeltåg med 200 personer uppmanade vi till strejk.

Element Six lokalerna köptes upp av affärsmannen Mikael Bergmark för att drivas som företagshotell. Där har man försökt bryta kryptovalutan Bitcoin vilket inte ens gav en handfull jobb.

Precis som vid nedläggningen av Element Six, då vi ifrågasatte företagens möjlighet att med sin heliga äganderätt lägga ner samhällsviktig verksamhet, måste vi nu också ifrågasätta företagens rätt att styra energipolitiken.

Vi vet att den fossildrivna tillväxtindustrin orsakar dramatisk klimatförändring med luftförorening, vatten- och livsmedelsbrist orsakad av urlakad och förgiftad åkermark, utrotning av djurarter och så vidare. Men spekulationsvalutor och energislukande serverhallar är knappast något hållbart alternativ.

Satsa istället på miljövänlig industri med verklig produktion som ger fler arbetstillfällen. Varför inte solceller som Miljöpartiet stoppade med skattehöjningen 2016. Hellre det än att Norrland ska bli en serverhall åt IT-industrin.