Spänt inför valet i Bolivia
Förföljelser, möten i Washington och en 30-faldig ökning av vapeninköp till polisen. Med bara dagar kvar till valet i Bolivia befarar nästan hälften av befolkningen att valresultatet inte kommer att respekteras.
Representanter för det tidigare regeringspartiet Mas hotas juridiskt, fysiskt och politiskt inför det stundande presidentvalet.
Det socialistiska Maspartiets ledare Evo Morales valdes 2005 till Bolivias president. Under de 14 år av progressivt styre som följde tog Bolivia kontroll över sina naturtillgångar och landet utvecklades ekonomiskt och socialt.
Urinvånare, arbetare och bönder har genom sina organisationer tillkämpat sig rättigheter, nationell självständighet och lyft miljoner människor ur fattigdom. Men förra året, efter anklagelser om valfusk som inte bevisats, tog jordägareliten, företagsägare och den urbana medelklassen sin revansch i form av en statskupp.
Ett år efter kuppen är det som om tiden spolats tillbaka 20 år. Arbetslösheten har ökat från tre till tolv procent, och enligt en ny opinionsundersökning anser över 70 procent att det råder en extrem situation i landet och att en majoritet av befolkningen lider av hunger.
Många offentligt och privat anställda som fått behålla sina jobb har inte fått lön sedan juni. Statliga bolag har privatiserats och övergångsregeringen har tagit lån från Internationella valutafonden, IMF. På mindre än ett år har kuppregeringen lyckats öka statsskulden med 25 procent.
Den 29 september möttes Arturo Murillo, inrikesminister i kuppregeringen, och Luis Almagro från Organisationen för amerikanska stater, OAS, i Washington tillsammans med USA:s utrikesdepartement.
Luis Almagro spelade en nyckelroll i förra årets statskupp, då han utan belägg ifrågasatte resultatet efter presidentvalet i oktober som Evo Morales vann. Och i november publicerade OAS en bristfällig revisionsrapport om möjligt valfusk, som eskalerade konflikten i landet och utlöste statskuppen.
På mötet diskuterades Murillos oro för ”ännu ett valfusk” och hur ”USA kan bistå med hjälp på flera sätt”.
– Förhoppningsvis fick de inte instruktioner om att ställa in valet eller att, som i Honduras, genomföra valfusk, sa Mas presidentkandidat Luis Arce som en kommentar till mötet i Washington.
Arturo Murillo har i sin roll som inrikesminister kontroll över polisen, och har varit drivande i repressionen mot de sociala rörelserna. Han är ansvarig för massakrerna efter kuppen i november 2019, då militären attackerade demonstrationer med automatvapen, med fler än 20 döda och 200 skadade som resultat.
Under 2020 har Arturo Murillo köpt in vapen till polisen för 15 miljoner dollar, jämfört med 850.000 dollar 2019 och 489.000 dollar 2018. Det är en ökning på över 18 respektive 30 gånger. Enligt Murillo har vapnen köpts in för att ”skydda demokratin”. Under de senaste konflikterna, i augusti i år, sa Murillo att ”det politiskt korrekta vore att sätta en kula” i de som protesterade, men att det tyvärr hade skapat för mycket problem.
Enskilda kandidater och ledare på alla nivåer inom fackföreningsrörelsen och partiet grips och åtalas för brott som ”uppvigling”, ”terrorism” och påhittade korruptionsanklagelser. En av de mer absurda domarna är från i våras, då polisen efter ”cyber-patrullering” grep den ”digitala krigaren” Mauricio Jara. Han dömdes för uppvigling för att ha administrerat elva regimkritiska chatgrupper på Whatsapp. I grupperna spred Mauricio Jara enligt domen ”desinformation”, och kallade regimen för tyranner och kuppmakare.
Det senaste exemplet, från första veckan i oktober, är de gripna arbetarna på det farmakologiska företaget Vitas fabriker i El Alto. De lade ner arbetet som svar på att deras löner skurits ner och att deras fackliga ledare fått sparken. Polisen stormade då fabriken, skickade två arbetare till intensiven och fängslade ytterligare 14.
Enligt en opinionsundersökning som släpptes en vecka före valet svarade 45 procent av de tillfrågade att de inte tror att valresultatet kommer respekteras, och 50 procent att de inte litar på valmyndigheten. Så frågan är varför Murillo är orolig.
Det bolivianska presidentvalet kräver att en kandidat vinner med över 40 procent och med minst 10 procents marginal. Annars blir det en andra valomgång där de två alternativ med flest röster ställs mot varandra.
Samtidigt väljs fyra senatorer från varje departement till den övre kammaren. Antalet senatorer för varje parti bestäms proportionellt efter hur stor andel röster partiet får i presidentvalet i varje departement. 50 procent ger två platser, 25 procent en plats och så vidare.
För att inte splittra högerns röster hoppade kuppresidenten Jeanine Añez nyligen av valet och ställde sig bakom den mer moderata kandidaten Carlos Mesa. Mesa målas upp som en ”center-höger” kandidat, och har inte varit direkt delaktig i kuppregimens massakrer.
Men det var han som efter förra valet startade oroligheterna, då han anklagade den sittande Mas-regeringen för valfusk, och hans anhängare som först attackerade och brände ner vallokaler. Carlos Mesa har aldrig ifrågasatt interimregeringens repression och han var den första att erkänna Añez som president.
I stunder av kris står det en fascist bakom varje sansad liberal, som Evo Morales vicepresident Alvaro Garcia Linera uttryckte det efter kuppen.
Även om Mas tillåts vinna valet, kvarstår det uppenbara problemet att polis och militär vände sig emot partiet för bara ett år sedan.
– Jag litar inte mycket på polisen eller militären, men det finns olika strömningar och delar av polisen vägrade gå ut och förtrycka protesterna i augusti. Det var därför Murillo var tvungen att använda sig av paramilitära grupper också, säger Sonia Brito, ledamot för Mas i det bolivianska parlamentets underhus, till Proletären.
– Men jag tror att arbetet med polisen och militären är mer långsiktigt, där vi måste byta ut många men även utbilda dem. Det är inte så att alla måste skolas i marxism, men om de utbildas i boliviansk historia kommer de att förstå vad landet behöver.
Högern, oligarkin och de högre cheferna inom polisen och militären har allt att förlora på att Mas kommer tillbaka till makten. I vanliga fall brukar den bolivianska högern ta första bästa flyg till USA när det brinner i knutarna. Men under protesterna i augusti i år lyckades Mas få igenom en lag – ley de arraigo – som tvingar presidenter, ministrar, senatorer och alla med politiska uppdrag att stanna kvar i landet tre månader efter att deras uppdrag avslutats.
Gruvarbetarfackets ordförande Orlando Gutierrez och bondeledaren Adronico Rodriguez gick förra veckan ut och sa att vid minsta antydan till valfusk kommer deras organisationer ta makten på gatan. Insatserna är höga.
Huvudpersonerna i valdramat:
Luis Arce Catacora, 57 år
Presidentkandidat för Mas. Ekonomiminister under Evo Morales 2006-2017.
Lång historia inom den socialistiska rörelsen i Bolivia.
Under sin tid som ekonomiminister administrerade han bland annat nationaliseringen av gasindustrin och flera sociala program.
Åtalad av Añez-regimen för korruptionsbrott.
David Choquehuanca Cespedes, 59 år
Mas vice president-kandidat. Av Aymaraursprung och född på landbygden utanför La Paz i provinsen Umasuyos.
Starka band till bondefackförbundet CSUTCB och framförallt till den radikala urinvånare- och bonderörelsen utanför La Paz.
Utrikesminister under Evo Morales 2006-2017. Från 2017 generalsekretare i ALBA, den latinamerikanska handelsorganisationen som skapades av Kuba och Venezuela.
Evo Morales Ayma, 60 år
Bolivias president 2006-2019, som efter statskuppen lever i landsflykt i Argentina.
Bolivias första president från ursprungsbefolkningen.
Kampanjchef för Mas i valet och ordförande i Seis Federaciones Cocaleras del Trópico de Cochabamba – en underavdelning till bondefackförbundet CSUTCB.
Åtalad för bland annat terrorism och uppvigling.
Adronico Rodriguez, 31 år
Från Chapare i de tropiska delarna av Cochabamba.
Viceordförande i Seis Federaciones Cocaleras del Trópico de Cochabamba. Var ett av alternativen till presidentkandidat men ansågs för oerfaren.
Senatorkandidat för departementet Cochabamba och ses som partiets framtid.
Åtalad för bland annat terrorism, väpnat uppror och uppvigling.
Carlos Mesa Gisbert, 67 år
Presidentkandidat för ”mitten”-alliansen Comunidad Ciudadana.
Carlos Mesa var vicepresident till Gonzales ”Goni” Sanchez de Lozada 2002-2003.
Protester, generalstrejk och vägblockader ledda av gruvarbetarfacket och bondefacken bröt ut hösten 2003. De krävde bland annat nationalisering av gasfyndigheterna, och protesterna kom att kallas gaskriget.
Regeringen använde militären för att trycka tillbaka protesterna med över 60 döda och flera hundra skadade som följd. När protesterna nådde presidentpalatset flydde ”Goni” till USA och Carlos Mesa tog över presidentposten. Protesterna fortsatte och 2005 tvingades även Carlos Mesa att avgå.
Har brett stöd bland medel- och överklassen i de större städerna.
Fernando Camacho Vaca, 41 år
Presidentkandidat för högerextrema alliansen Creemos.
Företagare och drivande aktör under kuppen som ordförande för Comite Pro Santa Cruz (Kommittén för Santa Cruz), en fascistisk organisation som representerar oligarkin i Santa Cruz, Bolivias rikaste departement.
Tidigare viceordförande i deras paramilitära ungdomsorganisation Union Juvenil Cruceñista. Starkt stöd i det folkrika Santa Cruz.
Jeanine Áñez Chavez, 53 år
Tidigare senator för högerpartiet Unidad Nacional och sittande president i kuppregeringen. Före detta programledare och regissör på tv-kanalen Totalvisión.
Vald av ett till två tredjedelar tomt parlament, då Mas representanter hindrats från att delta.
Hoppade av presidentvalet i slutet av september för att inte splittra högern.
Arturo Murillo Prijic, 56 år
Tidigare senator för högerpartiet Unidad Nacional. Hotellägare och ordförande för Hotellägarorganisationen i Cochabamba.
Inrikesminister i kuppregeringen, men pekas av många ut som den som styr bakom kulisserna.
Har ställt sig bakom Carlos Mesa i presidentvalet.