Från djungeln till valurnan

Bara några timmar innan han ska sätta sig vid samma bord som president Juan Manuel Santos och de två före detta presidenterna Felipe González från Spanien och Jose ”Pepe” Mujica från Uruguay för att utvärdera ett år av fredsavtalet i Colombia, träffar Proletären den före detta gerillaledaren Seusis Pausivas Hernández Solarte, alias Jesús Santrich.

Jesús Santrich, som är blind efter att ha drabbats av grön starr, tillhörde ”El Estado Mayor Central”, den högsta militära ledningen inom Farc-gerillan.

Han fick det femte största röstetalet när Farc valde sin nationella ledning för det nya legala partiet på organisationens 10:e kongress i september 2016. På kongressen bytte Farc, Colombias Väpnade Revolutionära Styrkor, namn till Allmänna Alternativa Revolutionära Styrkan men behöll initialerna Farc.

Mötet med de utländska dignitärerna, som äger rum i den vackra kolonialstaden Cartagena de las Indias vid Karibiska Havet, är ämnat att utvärdera fredsavtalet, vad som har uppfyllts och vad som återstår.

– Det är ingen positiv värdering Farc har gjort. För genomförandet av fredsavtalet blev en slags omförhandling av det överenskomna avtalet i Havanna som, enligt parterna, skulle vara oantastligt. Det finns en osäker juridisk grund och en personlig osäker situation för de demobiliserade gerillasoldaterna som också är ekonomisk. Därför är avtalets framtid också mycket osäker, säger Jesús Santrich.

Hans pessimism är inte på något sätt ogrundad. Observatoriet för Uppföljning för genomförandet av Fredsavtalet (OIAP) hävdar att bara 18 procent av den colombianska regeringens åtagande i avtalet har uppfyllts. Resten har lämnats därhän.

Jesús Santrich bekräftar denna siffra och uppger att av de tio miljoner hektar som avtalet säger ska delas ut till jordlösa bönder har inte ett enda hektar fördelats. I stället har nya lagförslag presenterats i kongressen som stärker boskapsägarnas kontroll över närmare 40 miljoner hektar bördig mark i landet trots att de bara förfogar över 20 miljoner djur.

De behöver bara en tredjedel av denna areal, menar Jesús Santrich. Ett överlämnande av miljoner hektar mark till internationella kapitalintressen, främst inom gruvindustrin, underlättas också samtidigt som importen av mat till detta enormt bördiga land ökar allt mer.

– Under 2017 fanns det 48 olika lagförslag och författningsartiklar som skulle antas av kongressen senast den 29 november. Men bara ett mindre antal har behandlats. En annan fundamental aspekt för oss är Lagdekretet 1820 som trädde i kraft 31 december 2016. Det handlar om amnesti för våra krigsfångar i de colombianska fängelserna där det fortfarande finns 700 kamrater som försmäktar i en omänsklig situation, säger Jesús Santrich.

– Den speciallag (JEP) för hur civila, militär, paramilitär och gerillasoldater som deltog i kriget skulle rannsakas juridiskt har blivit totalt deformerad. Den var ett rött skynke för den faktiska makten, de civila, företagare, land- eller boskapsägare samt politiker som finansierade till exempel paramilitären. Men den har reducerats till att bara tillämpas på gerillans folk.

Men hur kunde det bli så, frågar jag. Berodde det på en ren politisk naivitet eller godtrogenhet? Gerillan måste väl vara medveten om den förrädiska karaktären som den colombianska oligarkin historiskt sett alltid har uppvisat?

– Det är i huvudsak en politisk process. Motsidan bröt mot principen om att det som överenskommits ska stå fast. Den hade utarbetats under de fem åren förhandlingarna pågick. För landet hade det betytt ett stort kvalitativt steg för freden. Det handlade inte enbart om att göra slut på kriget utan förändra strukturerna och orsakerna till kriget. Det handlade om ett klassamhälle där folket exkluderades och exkluderas. Där finns avtalets texter och sexpunktsagendan som låg till grund för undertecknandet av fredsavtalet.

– Dessvärre har vi en kongress och författningsdomstol som har saboterat avtalet efter att det prövades i en folkomröstning som förlorades med 50.000 röster vilket gjorde att avtalet omförhandlades och saboterades.

I slutet av september 2016 genomförde gerillan den kongress där 1100 euforiska delegater från hela landet beslutade att förvandla den politiska-militära organisationen till ett civilt politiskt parti som bygger sin teori och praktik på Marx, Engels och Lenin men även på Simon Bolivars arbeten.

Hur har den komplicerade processen fortgått efter att den gråa politiska vardagen infunnit sig och hur förbereder sig partiet på den valrörelse som inletts i Colombia?

– Att göra slut på kriget var en av de viktigaste politiska uppgifterna. På de 29 platser där gerillan har koncentrerats har den politiska och allmänna fortbildningen av kamraterna fortgått. Du måste tänka på att även om kriget pågick främst på landsbygden var Farc som gerilla i första hand en politisk organisation med ett väl utvecklat nätverk även i städerna.

– I dag är det öppna legala strukturer som verkar politiskt och organisatoriskt med kommunala eller länskonferenser där de programmatiska politiska riktlinjerna för partiets arbete dras upp.

Jesús Santrich säger att från och med den 15 januari går partiet ut i valrörelsen på bred basis. Man har redan uppnått viktiga allianser på olika platser. Själv ställer han upp i länet Atlántico med städerna Cartagena och Barranquilla som centrum. I presidentvalet är det framförallt viktigt att förhindra att den högerextrema alliansen vinner och förvandlar fredsavtalet till ”smulor”, som den har lovat.

– Det faktum att över 700 Farcmedlemmar fortfarande är fängslade är naturligtvis ett hinder för att partiet med full kraft ska kunna verka. En stor majoritet av de 1500 före detta Farc-fångarna som frigivits har inte fått sina ID-kort och ges därmed inte rätt till de futtiga 200 dollar per månad under två år som fredsavtalet stipulerar.

– På det ska du lägga de 30-tal kamrater och elva anhöriga till gerillamedlemmar som mördats. I de områden där kamraterna koncentrerats har också ett 50-tal folkledare mördats, i de flesta fall ledare som varit allierade med partiet. Det är inget bekvämt perspektiv vi har framför oss, men vi ger inte upp kampen för ett socialistiskt Colombia.

– Vi vet att den kampen är lång och komplicerad, men Farc kommer att vara med hela vägen.

.

Nya liv för Farcgerillans soldater

Då, 2012, småsprang gerillasoldaten Margarita och hennes kamrater på djungelstigarna eller gick över floden fullt beväpnade. Nu, fem år senare, är hon civil, klädd i en turkos t-shirt och dessutom höggravid i sjätte månaden.

– Vår kamp handlade i ett halvt sekel om en fred med social rättvisa för hela det colombianska folket. Det är uppenbart att den kampen kommer vi att få fortsätta under lång tid, tillägger Margarita när vi träffar henne i Amaury Rodríguez-lägret.

– Men nu gäller det att slåss ännu mer för att konsolidera freden.

Dick & Miriam Emanuelsson