Sveriges roll i jakten på Assange

Egentligen tyckte Nils Melzer att fallet Julian Assange var ganska ointressant den där dagen 2018 när han satt och arbetade framför skärmen, och ett meddelande dök upp: Julian Assange is seeking your protection.

”Julian Assange? Var inte det grundaren av Wikileaks, den där tvivelaktige hackaren med skinnjacka och vitt hår som på grund av våldtäktsanklagelser höll sig gömd på en ambassad någonstans”, funderade Nils Melzer.

Till slut blev det ändå ett intresse och även en bok, Fallet Julian Assange. Den är en brutal uppgörelse med rättsvårdande instanser och myndigheter i flera länder, inte minst i Sverige, som villigt springer USA:s ärenden för att stoppa den man som avslöjat supermaktens krigsbrott.

Proletären träffar schweizaren Nils Melzer när han är på besök i Stockholm.

– Jag skrev den här boken för att jag inte hittade något annat sätt att höras på. Jag har ett mandat från FN att undersöka om tortyr förekommer och när jag rapporterar om det, då är staterna förbundna att omedelbart undersöka vad som händer. De behöver inte hålla med mig, men de måste undersöka fallet. Det är väldigt enkelt.

– Jag besökte Julian Assange i fängelset i London. Jag hade med mig två oberoende läkare, specialister på det tillstånd Assange befinner sig i nu. Vi var med honom i fyra timmar. Jag undersökte Assange väldigt noggrant, det här fallet är så politiskt att det var omöjligt att få någon information utan att åka dit själv. Jag blev chockad av Assanges hälsotillstånd och av det ständiga hotet från USA, av förnedringen han utsatts för. Men de statuter som ska gälla i ett fall som det här, de gällde inte när jag rapporterade det jag kommit fram till. Hade det varit Iran eller Saudiarabien så hade jag förstått. Men Sverige och England? Stater som säger sig försvara demokratiska värden i andra länder? Då insåg jag att något var fundamentalt fel, säger Nils Melzer till Proletären.

– Här fanns det ett systemfel. Jag kunde inte hålla tyst om det, jag måste få ut det på något sätt.

Fallet Julian Assange skulle kunnat bli ytterligare en i raden av de många privatspanade konspirationsteorier som alltid följer på ett stort brott eller en viktig händelse. Det blev den inte. Den blev en saklig, väl researchad och detaljerad rapport om den USA-regisserade jakten på mannen som avslöjat och vågat ifrågasätta imperiets krigsbrott och verkliga skäl till flera krig runt om i världen.

Nils Melzer är ingen privatspanare och inte heller vilken privatperson som helst: han är FN:s specielle rapportör om tortyr, han är professor i internationell rätt i Genéve och Glasgow. Han har varit säkerhetspolitisk rådgivare till den schweiziska regeringen och är juridisk rådgivare till Röda Korset i olika krigs- och krissituationer.

Melzer har läst tonvis av dokument, både frisläppta och märkligt censurerade. Och han är klar över Sveriges roll i jakten på Julian Assange:

– Jag vill inte använda ordet ”konspiration”, hellre ordet ”samförstånd” (collusion). Myndigheter agerar ofta på det här sättet: ”låt oss lösa det här tillsammans, låt oss göra det enklare för alla”. Men när stora intressen är inblandade så blir det mer än så. 2010, när Wikileaks avslöjanden briserade, så sågs det som ett existentiellt hot mot USA; de såg avslöjandena som något som skulle kunna bli mycket större och leda längre. Jag är helt övertygad om att  USA:s säkerhetstjänst försökte stoppa det, redan från start.

Janne Bengtsson

FN-rapportören Nils Melzer med sin nyutkomna bok Fallet Julian Assange (Karneval förlag).

Nils Melzer pekar på flera märkligheter i den svenska hanteringen av fallet Julian Assange. Det fall som började med en sprucken kondom i sängen hemma hos Anna, en av dem som arrangerat Julian Assanges föredragsturné i Sverige 2010, och som nu elva år senare lett till att Julian Assange är på väg att brytas ner i en cell i det ökända Belmarshfängelset i London. Allt medan USA agerar för att få honom utlämnad till en cell på livstid i ett amerikanskt tortyrliknande säkerhetsfängelse.

Det handlar om hur två kvinnor, Anna och Sofia, går till polisen efter att de haft sex med Assange och kräver att polisen ska få Assange att göra ett hivtest. Om hur polisinspektören Irmeli Krans upprättar en polisanmälan om våldtäkt redan tio minuter innan förhöret med Sofia ens påbörjats.

Om hur polismyndighetens enda intresse var att skapa ett fullbordat faktum för att så snart som möjligt anhålla Assange för ett brott som inte ens kvinnorna ansett att han begått och om hur de båda utnyttjades för att sätta dit Assange för hans rapportering om USA:s krigsbrott. Om hur utredningsledaren, inspektör Mats Gehlin, mörkade utredningen och viktiga handlingar så långt det bara var möjligt för Assanges advokater, samtidigt som han, antyder Nils Melzer, läckte all information till Expressen som fortsatte att måla ut Assange som en vedervärdig våldtäktsman.

Allt enligt den strategi som utarbetats av det amerikanska underrättelseföretaget Stratfor som i en intern mejlkorrespondens sammanfattar strategin så här: ”Bre på. Driv honom från land till land genom allsköns anklagelser de närmaste 25 åren. Ta allt som han, hans familj och även alla personer i Wikileaks-kretsen äger.”

– De människorna är inblandade i det här samförståndet, säger Nils Melzer. Jag vill fortfarande inte använda begreppet ”konspiration” men alla myndigheterna i de olika inblandade länderna tänker att ”visst, vi är på samma sida, och vi måste neutralisera det hot som Assange är”. Jag kan inte säga vad som hänt i kulisserna, men jag kan rapportera de fakta jag hittat. Och jag kan lägga ihop två och två och få det till fyra. Det som har hänt här, det kan inte hända av en slump.

– Här har man manipulerat bevis plus att det finns politiska intressen i bakgrunden. Jag har arbetat för Röda korset i olika krigssituationer och sett sådana saker där. Sedan kommer jag hem till Schweiz och Sverige där allt ska vara okej. Och så inser jag att lagen fungerar inte när det finns politiska intressen som påverkar.

Om de svenska myndigheterna hade kunnat ge mig en godtagbar förklaring till allt det jag hittat, då hade det varit en lättnad. Men det fick jag aldrig, de kan inte förklara. Och det är väldigt oroande. Ta de där textmeddelandena. De undanhölls till 2019 och till och med då var de starkt censurerade när de lämnades till Assanges advokater. Många av de viktigaste meddelanden saknades till och med, konstaterar Nils Melzer. Åklagarsidan har ett ansvar att se till att allt går rätt till. Gör den inte det, då går den helt enkelt inte att lita på.

I sin bok berättar Melzer om hur överåklagaren Marianne Ny körde över kollegan Eva Finné som ville lägga ner utredningen eftersom den inte skulle leda till något.

Marianne Ny har under många år haft en central roll i hela handläggningen av fallet, ända från start till maj 2017 då hon lade ner förundersökningen. I november 2019 lades så förundersökningen ner en sista gång, av vice överåklagaren Eva-Marie Persson. Båda åklagarna kunde göra det i visshet om att britterna tagit över processen mot Julian Assange, och att USA arbetar på att få Assange utlämnad från England.

– Jag är jurist själv och som sådan anser jag att Marianne Nys agerande är oerhört oprofessionellt. Jag kan inte uttala mig om hennes motiv men en erfaren åklagare gör inte de misstag hon gjort av en slump. En nybörjare kanske, men inte en erfaren åklagare som Marianne Ny. Allt det hon säger om vad hon kunde och inte kunde göra… det stämmer inte.

– Jag ser ett mönster i det hon gjort… det minsta jag kan säga är att det är oprofessionellt, säger Nils Melzer. Ärligt talat: det borde utredas. Kanske har alla inblandade fått order någonstans ifrån, kanske har de blivit hotade. Jag kan inte dra slutsatser om en eventuell kriminalitet här, men jag kan säga att de varit en del av något väldigt destruktivt. Och vem som ligger bakom det..?

Vad händer nu? Processen om Julian Assange ska utlämnas från England till USA är avslutad. Domen kommer inom kort. Nils Melzer tror att risken för utlämning är överhängande:

– Den engelska domstolen bytte bara en vecka före rättegången ut en av ledamöterna mot överdomaren i England och Wales, Lord Burnette. För tre år sedan beslutade han i ett fall om en hacker som inte kunde lämnas ut till USA på grund av Aspergers syndrom, samma diagnos som Assange har, plus att han precis som Assange är, var självmordsbenägen. Den domen är ett prejudikat, så många tycker det är bra att Lord Burnette nu är med och dömer. Men man ska komma ihåg att bara en domare i England kan upphäva prejudikatet, och det är Lord Burnette.