Jämställdhetskrönika: Varje dag är tafsardagen

Tafsardagen – fanns den?

Det spekulerades väldeliga innan den 15 april. Var det ett aprilskämt? En vuxenskröna? Skolkuratorer med moralpanik? Media fick i alla fall ett ben att tugga på.

Tafsa betyder enligt ordboken att ”röra vid någon på ett obehagligt eller sexuellt sätt”. Det är ett brott som går under rubriken sexuellt ofredande och kan ge böter eller fängelse i upp till två år. Men som så ofta när det gäller sexualbrott är bevisläget svårt och domarna få.

Men tafsardagen, fanns den? Ja och nej. 15 april gick ganska obemärkt förbi. Men – tafsandet pågick som alla andra dagar!

För visst tafsas det. På arbetsplatser, i skolor, på krogar, på festivaler. Ibland reagerar någon och gör en anmälan till polis, skyddsombud eller skolkurator. Men bortförklaringarna är många och det hela skämtas ofta bort med ett flabb eller fniss.

Men känslan av obehag och av att vara kränkt är på allvar. Den egna kroppen är okränkbar och var och en har rätt att bestämma var dess gränser går.

Region Jönköping har genomfört en undersökning om ungdom och hälsa.

Nästan varannan ung tjej har någon gång blivit utsatt för sexuella ofredanden. I Jönköpings Kommun är det 44 procent av tjejerna i nian och 55 procent av tjejerna i tvåan på gymnasiet. En av tre har blivit kontaktad på sociala medier i sexuellt syfte, jämfört med en av tolv killar. Tjejer med svensk bakgrund svarar i högre grad än tjejer med utländsk bakgrund att de utsatts.

För lokaltidningen berättar några tjejer om trakasserier av killgäng på bussen, om äldre män som kommer med sexuella inviter. De har alla varit i obehagliga situationer där de känt sig otrygga. De berättar om hur de anpassar sitt klädval och sin hemväg.

Vi måste prata mer om problemet. Och vara ännu tydligare i att diskutera maktbalansen mellan män och kvinnor, säger en klok 18-åring till tidningen.

Hon har rätt, detta är ytterst en fråga om makt. Kvinnans ställning är underordnad och det visar sig överallt.

De unga som ser sig om i samhället, de ser kvinnor som servar och passar upp, gör rent efter andra, har lägre lön och sämre villkor, mindre makt över sin egen arbetssituation. I media och populärkultur möts de av en kvinnobild där kvinnor förväntas vara sexuellt utmanande och tillgängliga. Och inte bara i Paradise Hotel.

När EM i beachhandboll spelas i sommar är de kvinnliga spelarna tvingade att bära bikini som ner till centimeternivå reglerar hur mycket hud som visas. De nordiska handbollsförbunden försöker få bort bikinikravet, men möts av argumentet att det blir svårare att få sponsorer om tjejerna har shorts och linne!

Inte konstigt att det tafsas! Nu invänder vän av ordning att pojkar och män också utsätts. Ja. Och det är lika fel. En annan vän av ordning kanske frågar sig om man inte får flirta. Jo, det får man. Flirt är inte obehagligt.

I den bästa av världar möts kvinnor och män på lika villkor. Dit har vi ännu långt.

Men den skeva kvinnobilden och sexuella ofredanden kan vi bekämpa här och nu. Genom att stötta den som utsätts, säga ifrån när gränser överträds, diskutera och tala med varandra och unga. Och sluta flabba.

Eller som dom säger i förskolan: Stopp, min kropp!