5 principer för ett stridbart fack

Trots att företagen gör miljardvinster tävlar de flesta fackförbund idag om att vara arbetsköparna till lags. Dessutom präglas de allt oftare av toppstyrning med företrädare som lever långt från verkligheten.

Behovet av en kämpande arbetarrörelse och stridbara fackföreningar är större än någonsin.

En stridbar fackföreningsrörelse måste byggas från grunden, av gräsrötterna. Här presenterar Proletären några förslag!

1) En arbetarstyrd fackförening

Arbetarnas organisation ska styras av arbetarna, inte av fackpampar. Istället för att fackledningen beslutar om avtalen över huvudet på medlemmarna borde de föras ut till omröstning bland arbetarna. Idag slås fackenheter ihop till större samtidigt som den fackliga aktiviteten på golvet minskar.
Alla fackliga valda företrädare ska vara möjliga att avsätta vid tecken på korruption eller maktmissbruk.

2) Företrädare med arbetarlöner

Arbetarnas representanter ska leva på samma nivå som de arbetare de företräder. Det ska gälla på alla nivåer, även högsta ledningen. Bort med alla pamplöner och andra fördelar. Den som förhandlar om medlemmarnas löner ska också leva på samma lön.

3) Motstånd – inte samförstånd

Arbetarnas intressen är direkt motsatta företagsägarnas intressen. Det företagsägarna tjänar på, det förlorar arbetarna på och vice versa. Fackliga strider kan inte vinnas genom att vädja till samförstånd eller genom att rädda kapitalisternas vinster, utan bara genom kamp mot kapitalisterna.

4) Enande – inte splittrande

Facket ska företräda alla arbetare på samma arbetsplats. Inklusive de som jobbar som bemanningsanställda. Bara kapitalisterna tjänar på att arbetare som jobbar sida vid sida är med i olika fackklubbar.

5) Ett fack på socialistisk grund

En stridbar fackförening får inte ducka för de stora politiska frågorna. Det är i allra högsta grad i arbetarnas intresse att facket tar ställning mot privatiseringar, EU:s högerpolitik och imperialistiska krig. Därför måste fackföreningarna stå på en socialistisk grund.