Det här innebär värdlandsavtalet med Nato

Hittills har avtalet fått liten uppmärksamhet trots att det i praktiken innebär att Sverige blir en del av Nato. Smyganslutningen sker utan debatt i riksdagen och utan medinflytande från svenska folket.

I Proletären har vi i stora drag redan skrivit vad värdlandsstödavtalet, eller Host Nation Support, HNS, som det heter på engelska, betyder för svensk del. I avtalet ingår bland annat Natostyrkors rätt att ”bedriva strid, inklusive att gå till attack” mot ett tredje land från svenskt territorium.

Här gräver vi oss lite längre ner i värdlandsstödavtalet med Nato och de Natodokument som beskriver de generella grunderna för värdlandskap. Bland de generella grunderna, som beskrivs i de ”allmänna föreskrifterna”, framgår det att värdlandet med ”tillgängliga resurser” ska stödja Natos militära verksamhet för att öka krigsalliansens strategiska slagkraft.

Enligt avtalet som den förra regeringen skrev under 28 augusti ska värdlandet (HN) ”ge stöd inom sin fulla kapacitet, i mån av tillgång och inom de praktiska begränsningar som rådande omständigheter sätter, åt de styrkor som sätts in på Natoledda militära aktiviteter…”. Sverige ska också erkänna Natostyrkors användning av sitt territorium ”enligt ett allmänt tillstånd så länge Natos militära aktivitet pågår”.

Avtalet ska gälla såväl i fredstider, som i kriser samt i konflikter (läs krig) enligt ”gemensam överenskommelse” mellan värdlandet och Nato-ledningen. Värdlandet ska visserligen ”administrera/kontrollera alla aspekter av ett sådant tillstånd” men klart är alltså att Nato har rätt att föreslå en insats i Sverige.

Vidare ställs krav på att värdlandets civila och militära krafter ska samordnas. Information ska lämnas om allmän status och förmåga, om nationens ekonomi, infrastruktur, hälsovård, kommunikation och operativ logistik.

I Natos generella doktrin för värdlandsskap, paragraf 0205, beskrivs ansvar gentemot Nato, bland annat att se till att föreskrifterna i avtalet genomförs på rätt sätt, informera och ge anvisning till Natos befälhavare om landets förmåga, både specifika och allmänna. Det gäller exempelvis transportmöjligheter på land, hav och kuster, järnväg samt flyg och marinbaser, områden för landstigning och radaranläggningar, tillgång till medicinsk service, transport, utrustning, kommunikation, skydd av truppstyrkor samt möjlighet till inkvartering. Sker förändringar i kapaciteten ska Natos befälhavare informeras.

I värdlandsstödavtalets sektion sju om rättsliga överväganden skrivs det i punkt 7.3 att all ”utrustning, förnödenheter, varor och material som tillfälligt införs och exporteras från HN-territorium i samband med en Natos militära aktivitet, är undantagen från alla tullar, skatter och avgifter”.

I sektion nio om ”säkerhet och överlåtelse av information” heter det i punkt 9.3 att parterna ska hålla ”all hemligstämplad information som utbyts i förtroende” hemlig så länge parterna inte enas om ett offentliggörande.

Utöver allt detta kan nämnas att Natotrupper i Sverige inte kommer att lyda under svenskt befäl, att Sverige ska organisera och stå för beskyddet av Natos högkvarter på svenskt territorium och att Nato i och med HNS kan föra in vilka vapen som helst i Sverige, inklusive kärnvapen.

Dessutom kan inte Natosoldater dömas för brott begångna i Sverige. Det gäller även krigsförbrytelser när Sverige är bas för krig i andra länder.

Det finns naturligtvis mycket mer att nämna om värdlandsstödavtal som ÖB Sverker Göranson skrev under med Nato. Ett avtal som för Sverige så nära Nato det bara går utan medlemskap.

Innan avtalet ges laga kraft ska det behandlas av riksdagen. Dessvärre är majoriteten av ledamöterna för Nato. Opinionen mot Nato har ungefär ett år på sig innan det hela avgörs i riksdagen. Under tiden blir den stora utmaningen att väcka opinionen och stoppa Natoanhängarnas planer med värdlandsstödavtalet.