Kan Sverige säga nej till Nato-insats?

I protokollet från regeringssamanträdet den 28 augusti i år förklaras syftet med HNS som avtalet heter på Natospråk:

”Syftet med värdlandsstöd är att säkerställa att värdlandet kan lämna effektivt stöd för militär verksamhet på värdlandets territorium i samband med övningar, krishanterings operationer eller insatser. Ett fördjupat arbete med HNS skapar förutsättningar för att öka Försvarsmaktens förmåga att ge och ta emot stöd.

Ett avtal om värdlandsstöd blir endast tillämpligt i de fall Nato genomför verksamhet i Sverige på inbjudan av Sverige som värdnation.”

Värdlandsstöd innebär inte att Nato kan landsätta sina trupper i Sverige mot vår önskan, enligt den tidigare försvarsministern Karin Enström som också deltog på Natos toppmöte i Wales:

– Allt i detta avtal bygger på att det är verksamhet som Nato gör på inbjudan av Sverige, förklarade hon några dagar innan toppmötet.

Här görs det alltså gällande att avtalen med Nato bygger på frivillighet, att Sverige kan säga nej till Natotrupper om man så vill. Visserligen finns det ingen tvingande paragraf i avtalet, men det kan inte vara seriöst med tanke på avtalets omfattning.

Det Nato kan kräva är mycket vitt definierat i avtalet. Det reglerar till exempel transporter av Natotrupper på land, i luften eller ute till havs och till järnvägsknutpunkter, flygfält och hamnar.

Natotrupperna ska förflyttas snabbt och säkert till olika insatsområden i värdlandet. All logistik runt det ska planeras och förberedas, från mat till ammunitionsleveranser.

För att få och ge militärt stöd så måste det ske en gemensam planering mellan Nato och Sverige, vilket talar för att Sverige inte har något val när väl avtalet träder i kraft. Dessutom finns en skrivning i avtalet om att Natos operationer i Sverige ska beslutas av ömsesidiga myndigheter med rätt behörighet. Därmed har Natos generaler lika stor initiativrätt som de svenska kollegorna.

Frågan som ska ställas är vad Sverige gör i ett skarpt internationellt läge när Nato kräver att ha Sverige som bas för angrepp på en annan stat eller till och med svenskt krigsdeltagande.

Det ska även påpekas att Sverige på Natomötet i Wales fick en ny status i relationen till Nato. Även Finland, Australien, Georgien och Jordanien fick den nya statusen. Meningen är länderna ska utveckla sitt samarbete med Nato. Idén kommer från USA och kallas ”Gold Card”.

Guldkortet är ett sätt att föra Sverige så nära Nato det bara går utan att bli medlem. USA har länge velat dela ut ett ”guldkort” till länder som står Nato nära, men som av en stark opinion emot inte lyckats att bli medlem.

På Natos egen hemsida värderas Sverige som ”partner nummer ett” på grund av deltagandet i flera av Natos krig och en krigsmaterielindustri som till stor del i dag ägs av internationella företag i bland annat USA och Storbritannien. Dessutom har Sverige rymdraketbasen Esrange utanför Kiruna som är en av världens största nedladdningsstationer för militär satellitbevakning och Europas största militära övningsplats för Nato: North European Aerospace Testrange, NEAT.

Att värdlandsstödsavtalet endast träder i kraft på inbjudan av Sverige är tillagt för att mildra det faktum att Sverige i ”praktiken” blir en medlem i Nato, under förutsättning att också riksdagen sanktionerar avtalet under det närmaste året.