Sveriges erkännande av Palestina är en framgång
Sveriges erkännande av staten Palestina är mycket glädjande för alla palestinavänner. Regeringens agerande måste bedömas i ljuset av årtionden av antiimperialistiskt arbete i vårt land till stöd för det palestinska folkets rättmätiga kamp mot den sionistiska staten Israels terror, fördrivning och ockupation.
Visst gläds vi med våra palestinska vänner över att utrikesminister Margot Wallström i torsdags förklarade att Sverige erkänner Palestina. Det är onekligen en stor framgång när det lilla, men ack så imperialistiska, Sverige, som det 136 landet i världen erkänner det palestinska folkets rätt till en egen stat. Faktiskt det första land att ta detta steg som medlem i monopolkapitalets och imperialismens Europeiska Union.
Att så sker måste alltså i grunden tillskrivas den breda folkliga svenska palestinasolidariteten. Allt från Kommunistiska Partiet, som under hela sin drygt 40-åriga existens mycket aktivt stött det palestinska folket, till andra såväl politiska, ideella som kristna organisationer. För att inte tala om ISM som skickar svenskar som mänskliga sköldar och Ship to Gaza som ännu en gång beslutat att försöka bryta blockaden.
Politiskt har Kommunisterna genom åren utvecklat nära förbindelser med befrielseorganisationen PFLP. Proletären har skrivit spaltkilometer om den palestinska befrielsekampens alla sidor. Partiet och dess närstående organisationer som RKU och idrottsföreningen Proletären FF har enträget drivit kravet på svensk bojkott av Israel på alla plan.
Men Kommunisterna har också bidragit inte minst materiellt. Som på 1970-talet när dussintals av partiets medlemmar inom sjukvården tjänstgjorde i palestinska flyktingläger eller som på 2000-talet då Proletärens läsare har bidragit med hela 1,65 miljoner kronor i insamlingar till sjukhus och skolprojekt i Gaza.
Så visst ska den antiimperialistiskt sinnade svenska opinionen ta åt sig en stor del av äran av Sveriges erkännande av Palestina. Allt detta sagt i insikt om att detta erkännande måste tas för vad det är. Ett delmål långt från det palestinska folkets rättmätiga krav på upprättandet av en sekulär palestinsk stat, på hela Palestinas territorium från 1947, inklusive rätten att återvända för flyktingarna.
– Att inte erkänna Palestina med hänvisning till den israeliska ockupationen skulle stå i strid med den folkrättsliga principen om ingen rätt utan orätt, sade Margot Wallström och tillade att beslutet syftar till att stärka de moderata krafterna bland palestinierna som snart måste sätta sig vid förhandlingsbordet.
Så ser vi hur den socialdemokratiska utrikesministern med benäget stöd från Miljöpartiet och i riksdagens från Vänsterpartiet ser detta erkännande som ett steg i upprättandet av en ministat. Vilket i dagsläget alltså måste ses som en framgång, men som aldrig kan vara ett slutmål för alla som kämpar för en varaktig fred baserad på folkrätt och social rättvisa.