(V)instförbudet mals ner i utredning

”Saken är under utredning, så den är avgjord”, lyder stadsfiskal Ekboms valspråk i Hjalmar Bergmans roman ”Markurells i Wadköping”. Det var som om Ekboms ande svävade över presskonferensen där regeringen och Vänsterpartiet presenterade hur de enats mot vinstjakten i välfärden.

Den röd-gröna trion har enats om inte bara en utan sju olika utredningar, varav den om vinstjakten i välfärden fått störst utrymme. Från Vänsterpartiets sida slås på stora trumman. Ulla Andersson gick så långt att kalla dagen ”historisk”. Sjöstedt, lika tårögd nu som när han fick Löfvens dörr i ansiktet, torkade glädjetårarna och förklarade med darr på stämman att det var det här Vänsterpartiet kämpade för i valrörelsen.

Det är att ta till stora ord om ett utredningsdirektiv. Visst, uppgörelsen innehåller vissa positiva delar som att upphäva tvångs-LOV och göra kollektivavtal obligatoriskt vid offentlig upphandling. Samtidigt accepteras både vinster i välfärden och den nyliberala privatiseringspolitik som skapar kaoset i välfärden.

För så är det. Utredningsdirektivet handlar inte om att stoppa vinster, utan pratar om att stoppa vinstjakten. Ordvalet handlar inte om semantik, utan om politik. Man vill få det att låta som om man utgår från den folkliga vreden mot kapitalisternas härjningar i välfärden, samtidigt som privatiseringspolitiken med dess privata aktörer, upphandlingar och köp- och säljsystem lämnas orörda.

Givetvis är välfärdskapitalisternas plundringar på skattepengar som flyttas till skatteparadis moraliskt förkastliga. Men det är inte detta som skapat bristerna och kaoset i vård, skola och omsorg.

I utredningsdirektivet angriper de röd-gröna vinstjakten genom att föreslå införandet av en syftesparagraf som ska förbinda företag att ha verksamheten som målsättning och inte vinsten. Det är inget annat än dålig kosmetika.

För det första så finns det ingen kapitalist som erkänner, i varje fall inte offentligt, att målet med affärsverksamheten är största möjliga vinst. I deras egen föreställningsvärld drivs de av en idé och av en ”entreprenöriell drivkraft” att förändra och förbättra, som det heter i deras läroböcker.

För det andra så är kapitalister och deras staber av räknenissar allt för skickliga på att hitta vägar runt varje vinstbegränsning. Det finns en hel vetenskap bakom hur vinster trollas bort och förflyttas upp till moderbolag utan att någonsin synas på några vinstkonton.

Men det avgörande är att dessa vinster endast är symptom på den sjukdom som sedan flera årtionden drabbat välfärden. Grundproblemet är marknadsanpassningen. Skola, vård och omsorg har förvandlats till varor på en kapitalistisk marknad, att handlas till lägsta möjliga pris, som vilka varor som helst. Detta gäller även inom den gemensamma välfärden, även här har patienter förvandlats till kostnader och varje avdelning tvingas in i ett konkurrenssystem som reducerar människovärdet till ett marknadsvärde.

För att komma åt detta krävs att kapitalismen kastas ut ur välfärden. Sociala rättigheter, som skola, vård och omsorg, måste förmedlas och planeras inom sammanhållna offentliga system, där behoven styr hela verksamheten. Detta nämns inte i utredningsdirektivet, vilket givetvis är hela syftet. Socialdemokraterna och Miljöpartiet försvarar ju denna nyliberala ordning, men det är i mångt och mycket sossarna som har beslutat och genomfört den.

Nu kan invändas att en utredning som på något sätt vill angripa det kapitalistiska kaoset i välfärden är väl trots allt bättre än borgaralliansens entoniga hallelujasånger över privatiseringspolitikens befrielse för mänskligheten.

Må så vara, men det kräver i sådana fall en vilja att angripa felen. De röd-grönas utredningsdirektiv om vinster i välfärden undviker grundfelet och kontentan blir istället att Vänsterpartiet sluter upp bakom den politik som förvandlat välfärden till en kapitalistisk marknad.

Dessutom återstår att se vad som händer när frågorna tröskats i utredningsapparaten. Erfarenheten säger att politiska frågor som är känsliga, där socialdemokraterna pressas mellan en trilskande opinion och ett motsträvigt näringsliv, ska dödas genom att malas sönder i långdragna utredningar. Stefan Löfven må vara en grå och ideologilös s-ordförande men i denna mening är han en god socialdemokrat. Som ordförande i IF Metall har han lärt sig konsten att döda obekväma frågor.

Utredningen om vinster i välfärden ska påbörjas i januari nästa år och först i mars 2016 ska ett förslag presenteras. Det finns med andra ord gott om tid att mala ner redan ganska harmlösa förslag till något som till och med Svenskt Näringsliv kan svälja.

Jonas Sjöstedt hävdade självsäkert på presskonferensen att förslaget har både hängslen och livrem, frågan är om det inte kommer bli Sjöstedt som står med byxorna nere när utredningen väl presenteras om ett och ett halvt år.