Bättre läge i Venezuela

En av många internationella gäster på Kommunistiska Partiets kongress var Moira Méndez-Romero från Venezuelas ambassad i Stockholm. I sin hälsning till kongressen berättade hon om utvecklingen i Venezuela det senaste året. Deltagarna fick ta del av en kanske oväntat hoppfull redogörelse, med tanke på alla svarta rubriker i svensk media om läget i Venezuela.

Ministerrådet utvecklar sin syn för Proletären och försäkrar att hon verkligen är så optimistisk som hon verkade i talarstolen.

– Ja, absolut. Oppositionen är så arrogant att den är dömd att misslyckas. De går hela tiden för långt i sin uppvigling, i sina aktioner på gatorna och i politiska manövrar som är olagliga, som inte är förenliga med konstitutionen.

Den bräckliga högerkoalitionen MUD har avslöjat sig inför folket sedan de vann parlamentsvalet 2015, menar Moira Méndez-Romero. De har ignorerat sina vallöften om att stävja den ekonomiska krisen och har lagt all sin energi på att försöka avsätta Maduro. Utan att lyckas.

– Med den lilla makt som de haft genom sin majoritet i nationalförsamlingen har de försökt riva upp alla lagar. De ville sälja ut husen som byggts i projektet Gran Misión Vivienda Venezuela. De ville ta bort pensionerna. De har försökt ta bort alla de sociala framstegen.

– De ogilitigförklarar sig själva med sin hatfyllda retorik och med det enda målet att sabotera för regeringen. Fram tills att de återvänder till konstitutionella metoder kommer de inte kunna utnyttja sin majoritet i nationalförsamlingen. Deras egen klumpighet har satt dem i den här situationen.

Situationen som Moira Méndez-Romero refererar till är att parlamentet är satt ur spel. Högsta domstolen förklarade i januari förra året att parlamentet och de lagar som stiftas där saknar legitimitet. Detta efter att oppositionen, i trots mot högsta domstolen, svurit in tre ledamöter som var avstängda på grund av en utredning om röstköp i delstaten Amazonas där de valdes.

Moira Méndez-Romero berättar om hur splittrad oppositionen är.

– Det finns de som är för att ha en dialog med regeringen, men de säger det inte öppet för då blir de anklagade för att vara förrädare. Det finns andra som är beredda att ha en dialog, men bara på villkor som inte är förenliga med konstitutionen. Och så finns den våldsamma ultrahögern som saboterar varje försök till dialog.

– De våldsamma representeras framför allt av Voluntad Popular, Leopoldo López parti. Nu när han sitter i fängelse har andra tagit hans plats. De får utländskt ekonomiskt stöd, jag behöver väl knappast säga från vilket land.

Landet som pengarna kommer från har precis fått en ny utrikesminister, som redan hunnit hota Venezuela med regimförändring. Rex Tillerson var tidigare vd för oljebolaget ExxonMobil och är fiende till Venezuela sedan Hugo Chávez 2007 nationaliserade ExxonMobils verksamhet i landet.

Det mäktiga USA i norr är det största hotet mot den progressiva regeringen i Venezuela, men även det senaste årets utveckling i Brasilien och Argentina gör Venezuela mer utsatt. I Brasilien avsattes president Dilma Rousseff i en parlamentarisk statskupp och i Argentina vann Mauricio Macri valet. Macri har fört en rå nyliberal politik med ökande arbetslöshet och kraftiga prishöjningar.

Moira Méndez-Romero menar att även om regeringsskiftet i Argentina geopolitiskt sett är ett problem för Venezuela, så är det bra att kunna visa på vad som händer när högern återfår regeringsmakten.

– Det smärtar oss att Macri vann valet i Argentina, men det är samtidigt ett varnande exempel för hela Latinamerika. Folket i Venezuela vet att det är vad som kommer att hända dem också om de låter sitt missnöje leda till att högern återtar makten.

• Vet folk i Venezuela vad som händer i Argentina då?
– Ja, alla. Det är ett intressant fenomen. Före Chávez visste ingen i Venezuela vad som hände i andra delar av Latinamerika. Ingen visste något om politik, ingen deltog i politiken. Med Chávez fick folket mer makt, han väckte folket. Det är imponerande hur de fattigaste människor blir intervjuade av tv på gatan och är klarsynta och insatta i politiken.

• Men det finns väl de som lyssnar på oppositionens propaganda också och som deltar i protesterna mot regeringen?
– Det är ett annat intressant fenomen. Chávez började betala av en social skuld till ett folk som under många år inte haft några sociala rättigheter. Och en del av dem som lyckades höja sin ekonomiska status, genom gratis utbildning, högre lön, bättre hälsa och så vidare, började tänka att de nu tillhörde en högre samhällsklass och att de därför borde vara höger. De övergav revolutionen, glömde allt som revolutionen gett dem och ser sig nu som en del av överklassen. Det är de som går över till högern.

– Samhället i Venezuela är väldigt polariserat. Jag kommer från medelklassen och jag är chavista. Men majoriteten av medelklassen är med oppositionen. De har en ekonomisk status som de vill bevara och nästan alla av regeringens politiska åtgärder är riktade till folket, till de fattigaste. Så medelklassen känner sig marginaliserad.

Moira Méndez-Romero litar på de fattigas stöd till Maduro, trots effekterna av kapitalisternas ekonomiska krigföring som lett till inflation och varubrist.

– Motståndarna till regeringen har gjort vardagslivet svårt. Många tappar entusiasmen för revolutionen. Men de som är kvar är de fattiga som verkligen är beroende av de sociala framsteg vi gjort i Venezuela. Det senaste året har det varit många demonstrationer och det är imponerande hur mycket folk det är som fortfarande går ut och demonstrerar.

– Medvetenheten i de fattiga områdena är hög. De vet att om oppositionen kommer till regeringsmakten förlorar vi allt. Då förlorar vi hela revolutionen. Det vet de även om det är svårt nu, och även om regeringen ibland kan göra misstag.

Moira Méndez-Romero är övertygad om att efter hur oppositionen agerat det senaste året skulle de inte vinna om det var val idag.

– Om det var val nu skulle folket rösta för fortsatt revolution. Utan tvekan.