Motstånd och förtryck i USA

– Den ekonomiska krisen har skapat ett stort folkligt missnöje och i vissa fall ilska. De allmänna förhållandena i USA är goda för oss kommunister.

Proletären möter Mick Kelly på det Internationella kommunistiska seminariet i Bryssel i maj. Han är ledande aktivist i marxist-leninistiska Freedom Road Socialist Organisation (FRSO) och kommer från Minneapolis i den nordliga delstaten Minnesota.

Mick Kelly är glad över att kunna delta på årets seminarium tillsammans med 58 andra kommunistiska organisationer. Förra året kunde han inte åka till Belgien. Hans pass var beslagtaget av FBI.

– De tog passet som en del av en förundersökning om stöd till terrorism. Men jag och de andra misstänkta aktivisterna har inte begått något brott. Orsaken till att FBI och justitiedepartementet attackerade oss är att vi talat mot USA:s krig och att vi solidariserar oss med palestinierna, colombianerna och andra förtryckta folk. Vi har bara stått upp för det som är rätt.

Mick Kellys berättelse om vad som hände den 24 september 2010 är som hämtad från en amerikansk actionfilm. FBI genomförde en välkoordinerad attack mot bostäder och kontor i städerna Chicago och Minneapolis. Totalt greps fjorton personer aktiva i antikrigs- och solidaritetsorganisationer. Bland dem fanns flera medlemmar i Freedom Road Socialist Organisation.

– De kom med en murbräcka och smällde sönder dörren till mitt hus. Jag blev utsläpad med maskingevär riktade mot mig. FBI beslagtog datorer med 10.000 filer, mobiltelefoner och papper.

Terroristmisstankarna är inte avskrivna. Mick Kelly och övriga gripna har kallats till en ”Grand Jury” för att vittna. Det är en rättslig insats som avgör om ett åtal ska gå vidare till domstol eller inte. Aktivisterna har vägrat att inställa sig, vilket i sig är ett brott som kan ge fängelse.

– De vill veta vilka vi träffat, hur vi arbetar, vad vi gör. Men vi tänker inte bli informatörer. Eftersom jag sitter här och talar med dig så förstår du att jag inte blivit fängslad.

Aktionen i september 2010 var inte någon engångsföreteelse. Mick Kelly berättar att FBI:s senaste räd mot aktivister skedde ett par veckor innan vårt samtal.

• Är myndigheternas jakt på antikrigs- och solidaritetsaktivister något som ni levt med under lång tid eller är det en ny situation?
– Detta är något nytt. Den repression som efter 11 september har drabbat muslimer och araber har under Obamas tid vid makten utökats till att också omfatta vänstern.

Men det är inte den ökade repressionen som mest utmärker den senaste tiden i USA. Mick Kelly låter smått lyrisk när han berättar om den rörelse som inleddes i delstaten Wisconsin förra vintern.

– Jag var där och det var underbart. Det var hundratusentals människor på gatorna som sa nej till attacken på de offentliganställda och nej till attacken på fackföreningarna. Det var ett otroligt uppsving som omfattande en stor del av arbetarna i delstaterna i Mellanvästern.

Protesterna riktade sig mot den då nytillträdde republikanske guvernören Scott Walkers antifackliga lagstiftning. Också i andra delstater lades liknande lagar fram.

– Det var en samordnad kampanj som det republikanska partiet drev över hela landet. Målsättningen var att stifta lagar som begränsar kollektivavtalen i offentlig sektor i så många stater som möjligt, för att sedan få bort facken i den privata sektorn.

• Har de fackliga protesterna i Wisconsin fått några bestående resultat?
– Guvernör Walker har ända sedan dess varit under belägring. Han har haft svårt att genomföra sina planer fullt ut. Wisconsin har också tjänat som inspirationskälla för arbetare i andra delstater, där stora kamper har utspelat sig.

Den andra händelse som vitaliserat det politiska livet i USA är uppkomsten av Occupyrörelsen. När den var som störst skedde någon form av ockupationer på 300 olika platser samtidigt.
Mick Kelly börjar med att avvisa bilden av att det är en rörelse dominerad av anarkister. Det är tydligt att det är ett påstående han mött många gånger.

– Vår organisation är aktiv inom Occupyrörelsen. Det är klart att en så stor rörelse som fört samman hundratusentals ungdomar, arbetare och småföretagare spretar och ser olika ut på olika platser. Det är inget fel med debatt. Men Occupyrörelsen i USA är framförallt en reaktion på de växande ekonomiska orättvisorna och mot att folket ska betala krisen.

Rörelsen har pressats tillbaka, inte minst med repressiva medel. Tusentals människor har gripits. Polisen har fysiskt avlägsnat torgockupanterna, främst i storstäderna. Bland de styrande finns en rädsla för att rörelsen ska blomma upp på nytt.

– I november förra året kördes ockupanterna utanför stadshuset i Los Angeles bort. Många greps. Än idag är området kring stadshuset omringat av taggtråd. Jag var där nyligen, det var helt otroligt att se.

• Vilken inverkan har Occupyrörelsen haft på den politiska debatten USA?
– Den har förbättrat diskussionsklimatet och resulterat i en debatt om den ekonomiska ojämlikheten. Parollen att vi är de 99 procenten och de är en procent kanske inte är korrekt från en strikt marxistisk utgångspunkt, men den är användbar. Den visar på att vi är många och de är få. Och den har lett till krav på att de rika ska betala krisen.

Den 6 november 2012 går USA till val. De stora medierna har redan riktat stor uppmärksamhet mot republikanernas primärvalskampanj. Under hösten lär än mer plats ges åt striden mellan Barack Obama och den republikanske utmanaren, Mitt Romney.

Freedom Road Socialist Organisation har vid intervjutillfället inte fattat något formellt beslut om hur man ställer sig i valet. Men Mick Kelly summerar dess principiella syn.

– Det har alltid varit vår åsikt att valkampen mellan republikaner och demokrater handlar om motsättningar inom de imperialistiska styrande kretsarna. Men det betyder inte att vi är likgiltiga till vem som väljs. I vissa val har vi uppmanat till en röst mot vissa kandidater, som utgjort en särskild fara för till exempel våra demokratiska rättigheter.

• Heter USA:s president nästa period Barack Obama eller Mitt Romney?
– Allmänt sett så bestäms utgången av val i USA av vem som har mest pengar. Jag skulle bli extremt överraskad om den sittande presidenten inte vinner. Men det är klart, valet har ännu inte ägt rum.