Folklig revolt mot diktaturen
– Det har skett stora förändringar i världen och särskilt i arabvärlden. I Tunisien med 10 miljoner invånare har folket gjort revolt mot en 23-årig diktatur.
Orden kommer från Souad Mahmoud, facklig aktivist från Tunisien. Hennes tal på Fackliga världsfederationens (WFTU) kongress i Aten i början av april möts av stora applåder. De folkliga upproren i arabvärlden och vikten av att stödja dessa återkommer i många inlägg på kongressen.
– Jag vill poängtera att det som skett i Tunisien inte är en revolution utan en revolt, för regimen sitter fortfarande kvar, säger hon när Proletären får en pratstund med henne.
Souad Mahmoud är generalsekreterare för facket på jordbruksdepartementet. Det är ett viktigt departement då jordbruket sysselsätter nästan en femtedel av arbetskraften i landet.
Souad Mahmoud är också engagerad i Fackliga världsfederationen. Hon sitter med i ledningen för dess internationella branschorganisation för bland andra lant-, livsmedels- och textilarbetare.
De gatuprotester som ledde till att diktatorn Ben Ali flydde landet 14 januari hade sin grund i ett missnöje med både den sociala situationen och bristen på demokrati.
– I vårt land finns så många fattiga, särskilt i södra Tunisien har många människor ingenting.
Och många ungdomar med universitetsutbildning går utan jobb, säger Souad Mahmoud.
– Samtidigt hade vi en president och en regering som mest satt vid makten för att stjäla från folket. När de sa att de skulle starta projekt för att stödja ungdomar stal de pengarna själva. Det styrande Demokratiska konstitutionella samlingspartiet, RCD, kontrollerade allt i det tunisiska samhället.
• Vilken roll spelade arbetarklassen och de fackliga organisationerna i rörelsen för en förändring?
– Arbetarklassen fanns med men det som skedde var mycket bredare. Här deltog alla delar av det civila samhället. Ungdomar, arbetslösa, advokater, läkare. Alla var med i kampen mot diktaturregimen.
Souad Mahmoud är kritisk till hur ledarna i den fackliga centralorganisationen, UGGT, agerade. Hon menar att de anslöt sig mycket motvilligt till den folkliga proteströrelsen.
– Byråkraterna i ledningen sa ”vi behöver inte strejka”, men kraven från gräsrötterna tvingade dem att till slut utlysa generalstrejk.
Efter Ben Alis fall har Tunisien förändrats. Medierna är friare och det politiska klimatet är öppnare. Men Souad Mahmoud poängterar åter att det inte skett någon revolutionär omvälvning.
– Vi har blivit av med de högsta ledarna i det gamla maktpartiet, men alla därunder sitter kvar. Därför måste vi kämpa vidare, inte genom en klassfront, utan genom att samla alla människor för att riva upp den gamla regimen med rötterna.
Den fortsatta kampen för att driva den demokratiska revolutionen till seger är långt ifrån enkel. Imperialismen gör sitt yttersta för att behålla kontrollen över Nordafrika och stoppa varje form av progressiv förändring.
Souad Mahmoud pekar särskilt ut den tidigare kolonialmakten Frankrike, känd för sina nära relationer med Ben Ali, för att blanda sig i vad som händer i Tunisien.
Den 24 juli ska det hållas parlamentsval. De tillträdande ledamöternas uppgift ska vara att ta fram en ny konstitution. Är detta ett tecken på att övergångsregimen lyssnat på folkets krav? Att den beslutat sig för att bryta med Ben Ali-diktaturens traditioner och införa en borgerlig demokrati?
Souad Mahmoud tror inte det.
– Det kan aldrig bli ett fritt val när det genomförs så snabbt. Vi behöver mer tid för att förbereda folk och visa på att det inte räcker med att kapa toppen av regimen, avslutar hon.