Stoppa vapenleveranserna och börja förhandla!

Ena stunden säger den utlandsstödda Syriska nationella koalitionens (SNC) nyvalde ledare Muaz al-Khatib att den eventuellt skulle kunna tänka sig att förhandla med vissa personer i Syriens regering. I nästa stund utpekas regeringen som ansvarig för all terror i landet…

Att det finns olika uppfattningar bland de styrande i väst, liksom inom den syriska utlandsbaserade oppositionen, är varken konstigt eller nytt. Med tanke på hur många gånger de lovat Bashar al-Assads snara fall så borde situationen kännas desperat. Trots att vapen, pengar och tusentals ”jihadister” strömmar in till Syrien visar den syriska statsmakten och dess ledarskap inga tecken på att bryta samman.

Assad-regeringen har däremot upprepade gånger sträckt ut handen och erbjudit förhandlingar. Ali Haidar, minister för försoning och själv representant för oppositionen, erbjöd sig nyligen att möta SNC:s al-Khatib i vilken utländsk stad som helst. Dock med förhållet att landet i fråga släpper in en syrisk ministe r…

Men både SNC och dess utländska uppbackare verkar nu välja den oförsonliga linje som förvärrar kriget, förödelsen och lidandet för befolkningen.

Dagen efter terrorbombningarna lade Ryssland fram en resolution i FN:s säkerhetsråd som fördömer dåden som terrorism. USA vägrade godta den, trots att man officiellt erkänner att det finns ett terroristproblem i Syrien och att terroristgruppen Jabhat al-Nusra under förra året låg bakom närmare 600 bombdåd.

USA ville inte godkänna någon resolution utan att samtidigt fördöma Assad-regeringen, trots att det aktuella dådet uppenbarligen utfördes av oppositionella som en del i kriget mot regeringssidan.

Syriska nationella koalitionen var ännu mer oförsonlig. I ett pressmeddelande sägs att ”Assad-regimen” bär skulden till den terror och instabilitet som drabbat landet, och att ”Assad-regimen” är den enda terroristorganisationen i landet.

SNC verkar därmed inte alls vara överens med de västliga ledare som börjat erkänna att den strida strömmen av religiösa extremister till Syrien kan bli ett problem.

En förklaring är att SNC måste förhålla sig till situationen på marken. Här strider Jabhat al-Nusra sida vid sida med andra mer eller mindre extrema religiösa grupper, inklusive de som agerar under Fria Syriska arméns paraply. Det finns motsättningar mellan grupperna, som resulterat i direkta strider. Det behöver inte handla om ideologiska skillnader utan kan lika gärna gälla krigsbyten.

Men oavsett kontroverser så har övriga rebellgrupper inte råd att ta avstånd från det stridsvana, välbeväpnade och allt mer inflytelserika Jabhat al-Nusra. Vilket är förklaringen till att SNC:s ledare fördömt USA:s terroriststämpling och vägrat ta avstånd från Jabhat al-Nusras terrorbombningar i storstäderna.

I sammanhanget bör det påpekas att USA:s terroriststämpling främst är propagandistisk och riktar sig till den västerländska opinionen. Genom att peka ut ”onda” rebeller kan man skylla oppositionens alla illdåd på dem. Medan de ”goda”, demokratikämparna, kan få fortsatt stöd.

Försöket att distansera sig från al-Qaidainspirerade grupper är inte heller trovärdigt av ett annat skäl. Det är ju väl dokumenterat att USA, genom Saudiarabien, under minst sju års tid stött extremister i Syrien och regionen i övrigt.

När detta skrivs fortsätter den brittiske utrikesministern William Hague sin kampanj för att tillåta vapenleveranser till Syrien. Men fler och mer avancerade vapen till oppositionen har inget att göra med skydd av civila, som Hague påstår. De kommer endast att elda på kriget och resultera i nya slagfält och fler terrordåd likt de vi såg i Damaskus förra veckan.

För det är rebellerna som väljer krigets väg, och det är rebellerna som varje gång de går in i en ny by eller stadsdel förvandlar området till en stridszon.

Den enda lösningen på konflikten, för att få ett slut på dödandet och den ofattbara humanitära katastrof som nu drabbar det syriska folket, är att göra tvärtom.

Stryp vapenflödet! Stoppa pengarna som avlönar rebellerna! Stoppa inflödet av utländska krigare! Då skapas möjligheten att hålla förbehållslösa förhandlingar som regeringen erbjudit gång på gång, men utan framgång.