Fängslades i protesternas Chile: ”De kallar mig för ett hot mot samhället”

De stora demonstrationerna i Chile startade i oktober 2019, då studenter tog till gatorna i huvudstaden Santiago för att protestera mot höjda priser i tunnelbanan. Den brutala militär- och polisrepression som följde ledde till att protesterna spred sig och blev startskottet för landsomfattande manifestationer mot den nyliberala politik som genomsyrat landet alltsedan den fascistiska militärkuppen 1973.

Sedan protesternas start har tusentals ungdomar fängslats, varav många minderåriga. Proletären har pratat med en av dem, Axel Pizarro, och hans mamma, Karen Tello. Intervjun sker två dagar efter att han släppts ur häktet och sju månader efter gripandet.

Axel, som var 17 år när han greps, står anklagad för att tillsammans med en 15-årig pojke ha tänt eld på ett godståg under manifestationerna i den fattiga hamnstaden Antofagasta, i norra Chile.

– Polisen hämtade mig i mitt hem sex månader efter händelsen. De påstod att det fanns två vittnen som pekat ut mig. Dessa ”vittnen” har i efterhand erkänt att det var falska vittnesmål, båda befann sig i sina hem när tåget sattes i brand. Även tågmekanikern som befann sig på tåget har vittnat om att jag inte var en av dem han såg hoppa på tåget, säger Axel Pizarro.

Godståget som sattes i brand ägs av Luksic Group och var ett av målen för de protesterade ungdomarna. Luksic Group grundades av Antonio Andrónico Luksic Abaroa, av kroatiskt ursprung, som 2004 listades av Forbes Magazine som Chiles rikaste man och fjärde rikast i hela Sydamerika.

Företaget, som är listat i Storbritannien, har berikat sig på den chilenska kopparn och äger stora gruvområden i Antofagasta. Luksic Group äger även tåglinjen som går mellan Antofagasta och Bolivia, som transporterar över två miljoner ton gods per år. Idag drivs företaget av sonen Jean-Paul Luksic Fontbona.

Efter attacken mot det Luksicägda godståget vill den chilenska makteliten, med bristande bevisning och falska vittnen, statuera exempel och straffa ungdomarna med lagens hårdast möjliga straff. Axel Pizarro och 15-åringen har i chilensk högermedia utmålats som en fara för demokratin och riskerar fem till tio års fängelse.

Privat

Axel Pizarro tillsammans med sin mamma Karen Tello samma dag som han släpptes ur häktet.

– De kallar mig för ett hot mot samhället. Men jag har aldrig tidigare gripits eller dömts för något. Det enda jag är intresserad av är att spela fotboll och studera. Mitt enda brott var att jag var ute på gatorna som alla andra dessa dagar. Jag stod med min kusin och såg på attacken mot tåget, säger Axel.

– Jag tillhör ingen politisk organisation utan var bara på gatorna som resten av folket, för att visa mitt missnöje med ett land vars lagar är utformade för de rika.

Åklagaren som driver åtalet försvarar att Axel suttit frihetsberövad i sju månader, eftersom han anser att Axels och 15-åringens frihet innebär en fara för allmänheten. Även den chilenska inrikesministern, Gonzalo Blumel, och Antofagastas tidigare borgmästare, Karen Rojo – som nyligen fått lämna sin post på grund av korruptionsanklagelser och pågående rättegång mot henne – har gått ut på sociala medier och efterfrågat hårda straff.

Amnesty International, Human Rights Watch och FN:s råd för mänskliga rättigheter har rapporterat om polis- och militärrepressionen på gatorna i Chile, som har lett till att 36 personer mist livet, tusentals skadats och tusentals demonstranter fängslats, varav en stor del är minderåriga. 

Under den första perioden som Axel satt frihetsberövad tilläts inga besök för mamman, Karen Tello, men efter ett tag lättades det till ett besök varannan vecka och sedan en gång i veckan. Men när karantänen infördes i Chile på grund av pandemin var det åter stopp för besök.

– Den första perioden var hemsk, jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag fick bara se Axel via videosamtal till en början, säger Karen Tello.

Axel, som fick fira sin 18-årsdag frihetsberövad, berättar om den tuffa tiden han genomgått dessa sju månader i förvar. Mestadels har han blivit behandlad bra, säger han, men det finns också saker han inte vill berätta om.

– Jag umgicks mestadels med andra unga som också gripits till följd av manifestationerna. Men jag fick också lära mig om verkligheten genom många fattiga människors tragiska öden, ungdomar som varit tvungna att stjäla för att kunna försörja sina familjer. 

Karen Tello säger att rättsprocessen varit under all kritik. Att domaren till en början inte tog till sig av bevisen som försvaret lade fram, och att de inte fick närvara i rätten när vittnesmålen mot Axel framfördes. Men nu ser situationen ljusare ut.

– Tack och lov har vi nu fått en bra domare som sett att många av de så kallade bevisen inte har något med Axel att göra.  

– Jag känner mig lugn, eftersom många av ”bevisen” som åklagaren lagt fram har visat sig vara till min fördel, säger Axel.

Axel Pizarro är åtalad för att ha kastat en molotovcocktail på tåget.

– Men åklagarens videor från händelsen visar inga molotovcocktails som kastats. Även undersökningen som gjordes på tåget har klargjort att det inte fanns några spår av någon brinnande vätska, säger Karen Tello.

Studentförbundet på universitetet i Antofagasta har fördömt repressionen i staden och anklagar polisen för tortyrliknande behandling mot fängslade studenter. De anklagar även polisen för att ha infiltrerat demonstrationstågen för att provocera fram slagsmål mellan demonstranterna.

– Repressionen har varit hård mot alla manifestationer. Polisen sköt även tårgas mot fredliga manifestationer där gravida kvinnor och barn gick, säger Axel Pizarro.

Hamnstaden Antofagasta har historiskt varit ett starkt fäste för vänstern, där nej-sidan för att rösta bort diktatorn Pinochet 1988 nådde den procentuellt högsta nivån i landet, 60,7 procent.

Även i valet 2005 besegrade vänsterkoalitionens ledare Michelle Bachelet den nuvarande presidenten Sebastian Piñera med 61,3 procent mot 38,7 procent. Men efter att Bachelet, likt andra socialdemokratiska ledare i Latinamerika, inte vågat hota den nyliberala modellen gick det tidigare vänsterfästet Antofagasta åt höger i det senaste valet.

Karen Tello känner att ungdomarna som tagit till gatorna runt om i Chile har gett det chilenska folket nytt hopp om förändring.

Den sociala revolten ledde till en folkomröstning om en ny grundlag. Med överväldigande majoritet, 78 procent, röstade det chilenska folket den 25 oktober förra året för att ta fram en ny konstitution.

Chiles befintliga grundlag är från 1980, då diktatorn Augusto Pinochet styrde Chile. Pinochet kom till makten vid den USA-stödda militärkuppen 1973. Efter kuppen inledde Pinochet och hans ekonomiska rådgivare Milton Friedman det nyliberala experimentet i landet.

Karen Tello och Axel Pizarro är försiktigt förväntansfulla på processen för den nya grundlagen och vad den kommer att innebära.

Vad tror ni processen för en ny konstitution leder till?

– Jag hoppas att den leder till förändring. Politikerna lovar mycket, men som med tiden kan det snabbt förändras. Vårt land mår väldigt dåligt och det måste ske en förändring, för våra nuvarande lagar är till för de rika, det vet alla, säger Axel Pizarro.

Karen Tello hoppas att processen ska riva upp privatiseringen av välfärden och skolan. Hon är också arg på pensionssystemet, AFP, som infördes under Pinochets tid, då den nuvarande presidenten Sebastian Piñeras bror, Jose Piñera, var arbetsmarknadsminister och en av huvudpersonerna bakom AFP.

– På våra gator sitter gamla kvinnor och säljer smågodis eftersom pensionen inte räcker till. De är tvingade att fortsätta arbeta för att överleva. Kvinnor som hela livet har arbetat för att berika storföretagen kastas ut på gatan när de blir gamla, säger Karen Tello.

– Chile hade kunnat vara ett av världens rikaste länder, men istället är vi ett av de mest ojämlika med en extrem fattigdom. Vi har kopparn men får inte behålla frukterna av den, de försvinner till utlandet, säger Axel Pizarro.

Axel, som bara varit hemma i två dagar när intervjun genomförs, berättar om det enorma stödet han fått. Det har kommit hälsningar från Tyskland, Frankrike och Sverige. Dagen han frigavs väntade grannar, vänner, släkt och lärare från skolan utanför och i karavan följde de honom hem.

– Jag fick reda på det samma dag att jag skulle friges, det var en enorm överraskning. Det var omöjligt att kontrollera känslorna.

Karen Tello påpekar att Axel endast är en av många ungdomar som genomlider konsekvenserna av manifestationerna. Fortfarande kämpar andra mammor för att få ut sina barn från fängelserna.

– Vi har skapat en grupp för mödrar med fängslade barn där vi stöttar varandra i processen att få ut dem.

Rättegångsförberedelserna mot Axel Pizarro väntas starta den 11 mars. Fram tills dess sitter Axel i husarrest. Men Axel, som utbildar sig till revisor, ser ljust på framtiden och har sina planer klara på vad han ska göra efter rättegången.

– Jag ska återuppta studierna och fortsätta vara stolt över det enkla område som jag kommer ifrån.