Proletären förklarar: Den ohållbara kapitalismen

Kapitalismen är i dag det dominerande ekonomiska systemet i världen. Alla partier i riksdagen värnar kapitalismen – trots att kapitalismen har skapat enorma ekonomiska klyftor, och trots att kapitalismens tvång på ständig tillväxt leder till utarmning av jordens resurser och till en klimatkris som hotar allt liv.

Så här fungerar det: En kapitalist äger kapital – maskiner, råvaror och så vidare. Han anställer arbetare som av detta kapital producerar varor, som kapitalisten säljer. Ett exempel: kapitalet är värt 100 kronor. Kapitalisten säljer de färdiga varorna för 150 kronor: 100 kronor ersätter förbrukat kapital, 25 kronor får arbetarna och 25 kronor får kapitalisten. Men hur blev 100 kronor värt 150 kronor? Jo, genom att arbetarna skapade något som gick att sälja för 150 kronor. Värdeökningen berodde bara på deras arbete. Det är bara arbete som skapar värde.

Så som 100 kronor återställer kapitalet, återställer de 25 kronorna arbetarnas förmåga att arbeta (mat, hyra, och så vidare). Arbetarna säljer inte sitt arbete (det är i exemplet värt 50 kronor) utan de säljer sin förmåga att arbeta, varan arbetskraft.

Arbetskraften kan, till skillnad från andra insatsvaror, skapa ett större värde än vad den själv förbrukar. Mänskligt arbete har den egenskapen. Slaven producerar mer än vad som går åt för att hålla liv i honom. Därför är det lönsamt med slavar.

Torparen producerar mer än vad som behövs för att hålla liv i honom. Därför kan han göra dagsverken åt godsherren. Likadant är det med arbetaren i ett kapitalistiskt företag: han producerar ett större värde än vad som går åt för att hålla honom vid liv.

Att säga att kapitalisten producerar varor med värde, är detsamma som att säga att slavägaren i USA:s sydstater plockade bomull.

Kapitalisten behöver arbetarna. Arbetarna behöver inte kapitalisten.

Det extra värdet, mervärdet, som arbetaren producerar, kan kapitalisten ta, eftersom han äger kapitalet. Mervärdet är det som efter försäljning blir kapitalistens profit eller vinst.

Profiten är det enda motivet för kapitalistisk produktion. Utan profit ingen produktion, oavsett hur stort behovet är. Ett exempel är bostadsbristen: byggkapitalisterna bygger inte om de inte får önskad profit, och därför kräver de marknadshyror!

När arbetarnas (”konsumenternas”) löner inte klarar att köpa alla varor till priser som ger önskad profit, då slutar kapitalisten investera, eller lägger ner produktionen, även om den går med vinst (se rutan härintill om lönsamhetsproblemet). De anställda sägs upp, färre kan köpa, fler blir arbetslösa och så vidare. En kris, en depression, bryter ut.

Kapitalismen är ett katastrofalt system. Att det ändå är så dominerande beror på att det fåtal som tjänar på det har så stor makt att påverka vår uppfattning: de äger alla stora massmedier, de kontrollerar vad vi får lära oss i skolan, vad vi ser på tv och film och hör på radio.

När kapitalismen återinfördes i Östeuropa blev resultatet en katastrof: en klick oligarker i mångmiljardklassen vid sidan av utbredd stor fattigdom, vars extrema uttryck är tiggarna utanför våra butiker.   

Lönsamhetsproblemet

För att bättre kunna konkurrera investerar kapitalisten i fler och bättre maskiner. Större kapital kräver större vinst, det vill säga större mervärde. Kapitalisten kräver lika hög avkastningsprocent som tidigare. Ett kapital på 100 kronor som ger 15 kronor i vinst, ger 15 procents avkastning. Ett kapital på 200 kronor som ger 20 kronor i vinst ger bara 10 procent.

Kapitalisten kräver alltså en vinst på 30 kronor. Det kan bara arbetarna åstadkomma. Det blir allt svårare: arbetarna ska nu förränta ett större kapital. De tvingas jobba snabbare, färre får göra vad fler tidigare gjorde och så vidare.

Den sjunkande vinstprocenten kallade Marx för profitkvotens fallande tendens och kunde förklara det. Borgerlig ekonomi kallar det kapitalets sjunkande marginalproduktivitet men kan inte förklara det.

DE RIKA BLIR BARA RIKARE

De rikaste blir allt rikare, och i allt snabbare takt. Bara under coronapandemin har de tio rikaste kapitalisterna ökat sin förmögenhet med 450 miljarder dollar, motsvarande 3,8 biljoner (3.800.000.000.000) kronor, enligt The Independent.

Totalt hade världens 2 153 dollarmiljardärer förra året en större samlad förmögenhet än 4,6 miljarder människor, 60 procent av världens befolkning. De tio rikaste har idag en samlad förmögenhet på 1 153 miljarder dollar, motsvarande 9,7 biljoner kronor. I siffror: 9.700.000.000.000.

Så vilka är dessa ultrarika kapitalister? Åtta av de tio rikaste är från USA. Ingen är kvinna.

Flera verkar främst inom IT-industrin, där några gjort sin förmögenhet på bolag som idag dominerar hela vår vardag.

Bilden av dessa entreprenörer är ofta att de skapat sin förmögenhet ”själva” med smarta och innovativa idéer. Men idéer skapar inget värde. Värdet skapas tillsammans av de tusentals anställda som producerar komponenter, skriver programkoder och sköter IT-tjänster.

Deras politiska positioner varierar. Några lutar åt Republikanerna men flera försöker utmåla sig som ”progressiva” genom stöd till välgörenhet och humanistiska projekt. Flera donerar pengar till både Demokraterna och Republikanerna. Och naturligtvis väldigt ofta till välgörenhet.

Nedan följer affärstidningen Forbes lista över världens tio rikaste kapitalister.

1. Jeff Bezos, USA. Ägande: Amazon, Blue Origin (rymdfart), Washington Post, mm. Förmögenhet: 177 miljarder dollar.

2. Elon Musk, USA. Ägande: Tesla, Space X, SolarCity (vindkraft), The Boring Company (tunnelbygge) mm. Förmögenhet: 151 miljarder dollar.

3. Bernard Arnault, Frankrike. Ägande: LVMH (lyxvaror), Christian Dior SE (mode). Förmögenhet: 150 miljarder dollar.

4. Bill Gates, USA. Ägande: Microsoft, Canadian National Railway (f d statliga järnvägen i Kanada), Autonation (bilhandel), Cascade Investment mm. Förmögenhet: 124 miljarder dollar.

5. Mark Zuckerberg, USA. Ägande: Facebook m m.Förmögenhet: 97 miljarder dollar.

6. Warren Buffet, USA. Ägande: Berkshire Hathaway (investmentbolag med ägande i ett stort antal bolag som Kraft Heinz Company, American Express, The Coca Cola company, Bank of America, Duracell, Fruit of the Loom m fl). Förmögenhet: 96 miljarder dollar.

7. Larry Ellison, USA. Ägande: Oracle Corporation (IT) mm. Förmögenhet: 93 miljarder dollar.

8. Larry Page, USA. Ägande: Google (egentligen Alphabet Inc, som är moderbolaget till en mängd Google-relaterade bolag), Tesla mm. Förmögenhet: 91,5 miljarder dollar.

9. Sergey Brin, USA. Ägande: Google (egentligen Alphabet Inc, se föregående), Tesla m m. Förmögenhet: 89 miljarder dollar.

10. Mukesh Ambani, Indien. Ägande: Reliance Industries Limited (investmentbolag med ägande i ett stort antal främst indiska bolag). Förmögenhet: 84,5 miljarder dollar.

• Förste svensk på Forbes lista är Stefan Persson, ägare i H&M, Hexagon AB, Ramsbury Invest m.m, med en förmögenhet på 21,3 miljarder dollar.

TIG, DUMBOM

– Vad sa ni till mannen därborta?
– Jag sa att han skulle arbeta fortare.
– Vilken rätt har ni att befalla över honom?
– Jag betalar honom för det.
– Hur mycket betalar ni honom för det?
– Tio kronor om dagen.
– Varifrån får ni pengarna att betala honom med?
– Jag säljer sten.
– Vem hugger stenen som ni säljer?
– Det gör han.
– Hur mycket hugger han om dagen?
– Åh, han hugger en hel del sten på en dag.
– Hur mycket får ni för det?
– Ungefär 50 kronor.
– Men då är det ju han som betalar er 40 kronor för att ni går omkring och befaller honom att arbeta fortare.
– Ja, men jag äger ju verktygen och maskinerna.
– Hur blev ni ägare av dem, då?
– Jag sålde huggen sten och fick in så mycket pengar på den att jag kunde köpa in verktyg och maskiner.
– Vem hade huggit den stenen?
– Tig, dumbom.

(Texten har tillskrivits författaren August Strindberg)