”Min mamma i Chile trodde att jag var död”

Hundratals barn stals från fattiga familjer i Chile under militärdiktaturen 1973-1990, för att skickas till Sverige för adoption.

Barnen togs ifrån mödrarna vid födseln, i flera fall fick de beskedet att barnen dött till följd av lunginflammation. Kvinnorna fick inte se sina ”döda” barn, sjukhuspersonalen sa till dem att kropparna skulle användas för studier. De hotades med militärpolisen om de sa emot.

Journaliststudenten Ana Maria Olivares avslöjade 2003 nätverket kring barnhandeln i Chile. Hennes granskning visar hur domare, socialsekreterare, sjukhuspersonal, poliser och religiösa organisationer samverkade för att stjäla barn för utlandsadoption.

Proletären har pratat med ett av de stulna barnen.

Charlotte Ström landade i Sverige endast sex veckor gammal, i sällskap med Adoptionscentrums svenska ombud i Chile, Anna Maria Elmgren.

När hennes adoptivpappa gick bort för tre år sedan bestämde hon sig för att börja söka efter sina rötter. Hennes biologiska mamma hade då i 35 år trott att dottern dött i lunginflammation.

– När min mamma vaknade på sjukhuset visste hon inte om hon fött mig eller inte, men då hade de redan tagit mig, säger Charlotte Ström till Proletären.

Adoptionscentrum är Sveriges största organisation för adoptioner och ett av de största i världen. De startade sin verksamhet i Chile samma år som militärkuppen 1973, då tusentals miste livet och den demokratiskt valda presidenten Salvador Allende mördades. Adoptionscentrum var verksamma i landet fram till 1993.

– Detta är hemskt, dels för min mamma i Chile men också för mina föräldrar här i Sverige. Nu har min pappa gått bort och han fick aldrig veta sanningen om min adoption. Mina adoptivföräldrar har trott att allt gick rätt till. Min mamma vill inte alls ha med detta att göra, det är svårt för henne att ta in.

Med hjälp av Maria Diemar, aktiv i stödorganisationen Chileadoption och själv ett av de stulna barnen, fick Charlotte Ström kontakt med en kvinna i Chile som hittade hennes familj i staden Perquenco som ligger i regionen Araucanía i södra Chile.

– Jag blev uppringd av Maria och det första hon sa var att de hittat min mamma, men att det var en sak till jag borde få veta: ”du har även en biologisk syster”. Mitt hjärta höll på att stanna. När vi sedan såg varandra var vi som tvillingar.

Paul Ingemansson

Charlotte Ström

En parlamentarisk utredning i Chile har klassat adoptionerna under diktaturen som illegala. Sedan 2018 pågår det även en brottsutredning som granskar över 10.000 adoptioner till utlandet. Till Sverige kom det över 2.000 barn.

I början av juni sände SVT:s Uppdrag granskning ett program om de stulna barnen. Några dagar senare beslutade riksdagen att starta en utredning för att ”klarlägga hur svenska myndigheter och adoptionsorganisationer hanterat internationella adoptioner till Sverige från 1900-talets mitt och fram till idag”. Men kritiken från de drabbade har varit stor på grund av Sveriges passivitet i flera år.

– Det är inte riktigt klokt, detta borde ha gjorts för längesen. Jon Thorbjörnsson (V) har försökt att få riksdagen att agera i tre år men ändå hände ingenting. Under tiden hinner föräldrarna som fått sina barn stulna gå bort utan att ha fått några svar, säger Charlotte Ström.

Anna Maria Elmgren var Sveriges ombud i Chile från 1973 till 1990. Hon bodde i landet och var gift med en officer i los carabineros, militärpolisen som hade täta band till regimen.

I brev till par som varit intresserade av att adoptera kan man läsa hur Anna Maria Elmgren frågar efter vilka preferenser de har, till exempel om man vill man ha ett mörkt eller ljust barn. Socialsekreterare kopplade till nätverket har sedan arbetat uppsökande med att hitta barn som passar önskemålen.

I Uppdrag granskning skrattar Adoptionscentrums representanter bort frågor kring Anna Maria Elmgren, och står än idag fast vid att de har ett stort förtroende för hennes ”viktiga” arbete i Chile. Enligt dem handlade arbetet om en humanitär insats för att ”rädda barnen” och ge dem en bättre uppväxt. På frågor om var barnen kom ifrån har Adoptionscentrum inga svar men tillbakavisar ändå uppgifterna om stulna barn.

Det behövs lagar kring adoptioner som gör att man vet att går rätt till, så att ingen ska behöva hamna i min situation.

När Ana Maria Olivares kontaktade Adoptionscentrum med sina uppgifter 2003, försäkrades hon om att adoptionerna gått rätt till. Adoptionscentrums ordförande då var Moderaternas nuvarande partiledare Ulf Kristersson.

När Uppdrag granskning söker honom meddelar hans pressekreterare att de vill ha frågorna skickade på mejl. För att senare vägra svara på om Ulf Kristersson tagit del av frågorna.

Har dina adoptivföräldrar berättat om sina minnen av det svenska ombudet Anna Maria Elmgren?

– Ja, att hon var jordnära och väldigt familjär, de kände att de kunde ha en god tilltro till henne. Men efter alla avslöjanden om hur det egentligen har gått till, mår min mamma väldigt dåligt över det hela.

Charlotte Ström berättar om personliga brev som det svenska ombudet skickade till hennes adoptivföräldrar och som kändes väldigt genuina. Men i efterhand har det visat sig att flera svenska adoptivföräldrar fått liknande brev med påhittade historier om barnens bakgrund.

– När jag såg de andra drabbades brev i programmet och tittar på mitt eget, är det bara att byta ut namnen.

Charlotte Ström har, som de flesta av de stulna barnen, Mapucheursprung. Mapuche är ett ursprungsfolk i regionen Araucanía i södra Chile, där hennes födelsestad, Perquenco, ligger. Mapuches har av den chilenska överheten setts som mindre värda, och har inte fått ta del av grundläggande sociala rättigheter i landet.

Efter att Salvador Allende vann valet 1970 infördes lagar för att främja den integrerade utvecklingen av urinvånarna. Genom bland annat tekniskt stöd för jordbruket, beviljande av jordbrukskrediter och byggande av skolor och bostäder.

Men efter militärkuppen 1973, och det nyliberala experimentets start, drogs lagarna för urinvånarna tillbaka och deras mark styckades upp till förmån för multinationella företag.

Det svenska ombudet Anna Maria Elmgren, eller Aja som hon kallas i Uppdrag granskning, var redan 1975 anklagad för att bedriva handel med de stulna barnen. Den utredningen lades då ner för att nu 40 år senare komma upp till ytan igen.

– När man hör henne säga i Uppdrag granskning att hon inte vill prata och försöker komma undan, det accepterar inte jag. Just för att hon varit den intima personen för oss stulna barn och gentemot våra adoptivföräldrar. Hon ska definitivt vara en av dem som ställs till svars och det hoppas jag den chilenska utredningen leder till, säger Charlotte Ström.

Idag bor Anna Maria Elmgren i ett så kallat gated community i ett av Chiles rikare områden.

Adoptionscentrum bedrev en egen biståndsverksamhet under åren i Chile, där man vädjade om pengar från adoptivföräldrarna. Vart dessa pengar sedan gått säger sig Adoptionscentrum inte veta. Men i Uppdrag granskning visas hur bland annat en ungdomsdomare som godkänt adoptionerna fått ta del av stora summor pengar.

Charlotte Ström berättar att det var tufft att växa upp i Sverige, då hon stack ut som det enda mörkhyade barnet.

– Vi hade en uppgift i skolan när jag var tio år, där man skulle förklara vem av sina föräldrar man var mest lik. Det var otroligt korkat, då började jag fundera mycket på att jag kanske inte passade in här.

Idag hoppas hon att den chilenska och svenska utredningen leder till att både hennes biologiska mamma och hennes adoptivmamma ska få en ordentlig upprättelse för allt lidande.

– Det behövs lagar kring adoptioner som gör att man vet att går rätt till, så att ingen ska behöva hamna i min situation.

– Man ska kunna adoptera och känna sig trygg med det, för det berör så många människor. Det ska inte komma någon som Anna Maria Elmgren med erbjudande om adoptioner, där man blir tillfrågad vad man önskar sig. Hela processen, hur man har utnyttjat och förstört människor liv, är inte klok.

Pandemin har satt stopp för Charlotte Ströms planer på att besöka sin familj i Chile, men hon ser fram emot att en dag kunna visa sina egna barn sitt ursprung.

– Jag vill så gärna resa dit och min familj i Chile vill att jag kommer. Jag menar herregud, jag har en biologisk syster. Det känns svårt att ha henne på andra sidan jordklotet.