Sanktioner och krigshot – så pressas Iran av USA
Beslagtaganden av fartyg, sanktioner och nedskjutningar av drönare. USA:s strategi att tvinga fram en ny regering i Iran riskerar att leda till krig.
Storbritanniens kapning av en iransk tanker utanför Gibraltar och Irans svar genom att beslagta brittiskflaggade Stena Impero en vecka senare, är bara den senaste i raden av ökade spänningar mellan Iran och väst.
Konflikten startade då USA förra året lämnade kärnenergiavtalet (JCPOA) med Iran och införde ekonomiska sanktioner mot landet med syfte att tvinga fram en USA-vänlig regering.
När Iran i juni sköt ned en amerikansk drönare höll världen andan. USA påstod att drönaren flög över internationellt vatten och planerade en hämndattack – som Trump senare avbröt med hänvisning till att många civila skulle dödas.
Iran menar att drönaren befann sig på iranskt luftterritorium och har visat upp bärgade delar från drönaren för att understödja detta.
Med sitt uttalande kunde Trump visa upp en hård linje utan att öka krigsrisken och när USA senare påstod att de skjutit ned en iransk drönare kunde Trump rädda ansiktet.
Irans ekonomi är beroende av oljeexporten och handeln med EU och måste därför hitta sätt att komma runt sanktionerna. Eftersom USA kontrollerar betalningssystemet Swift har Iran och ett antal EU-länder därför tagit fram ett system kallat Instex.
Vissa transaktioner har genomförts genom Instex, men enligt Iran är systemet ännu inte tillräckligt. Genom att öka produktionen av anrikat uranium har Iran satt press på EU att slutföra Instex.
Eftersom flera försäkringsbolag har slutat att försäkra oljeleveranser från Iran måste den så viktiga oljeexporten nu ske med iranska oljetankers. Iran har lyckats öka oljeleveranserna till Indien och Kina genom att erbjuda gratis frakt och lägre pris.
USA har pressat Indien att sluta med oljeimporten – men landet har egna stormaktsambitioner. Indien har investerat 85 miljoner dollar i upprustningen av hamnen i staden Chabahar i Iran, en hamn som är viktig för Indiens export.
Kina kommer definitivt att fortsätta importera olja från Iran. Dessutom har Kina och Iran järnvägsförbindelser som Kina vill använda för handel med Europa. I handeln med Kina och Indien används varken Swift eller dollar så där uppstår inga problem.
Irans militär har idag avancerade egentillverkade missiler, drönare, ubåtar, fartyg, tanks, jetplan och har köpt luftförsvarssystemet S-300 från Ryssland som de själva vidareutvecklat. Med sina 82 miljoner medborgare och en stark militär är Iran en helt annan typ av motståndare för USA än Libyen eller Irak var.
Skulle USA angripa Iran blir det inte bara Iran och USA som drabbas. Vid ett angrepp från USA lär Iran också angripa USA:s allierade i regionen, som Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och kanske även Israel.
Dessutom kan Iran också spärra av Hormuzsundet där runt 20 procent av världens olja och en tredjedel av världens naturgas dagligen transporteras via tankbåtar. Om oljefält i Saudiarabien skadas samtidigt med ett stopp i Hormuzsundet kan råoljepriset stiga till fantasipriser, uppemot 325 dollar (jämfört med runt 60 idag) enligt branschsidan oilprice.com. Detta skulle troligtvis medföra en kris och rentav recession i världsekonomin.
Förutom hökar i Trumps administration finns det krafter i Israel och Saudiarabien som vill se ett krig mellan USA och Iran. I USA finns också en stark israellobby och en evangeliskkristen höger som ser Trump som Guds verktyg och anser att Harmagedon – den katastrof som förebådar Jesus återkomst till jorden – närmar sig. Ett krig eller en ekonomisk katastrof blir därför en bekräftelse på deras världsbild.
På kort sikt är det dock inte troligt att USA kommer att angripa Iran militärt. Trumps strategi för att tvinga fram en ny regering är att pressa Iran ekonomiskt med sanktioner.
USA är också medvetna om Irans militära styrka. Kina, Ryssland och Indien stöttar Iran och EU skulle bli hårt drabbat om oljepriset steg dramatiskt.
Utmaningen för Iran blir att försörja landet under många års sanktioner. Om inte Instex börjar fungera fullt ut blir Iran beroende av Kina, Indien och Ryssland. Det är därför Iran ser oljeexporten och handeln med EU som så viktig.