Vad ligger bakom striderna i Libanon?

Striderna kring staden Tripoli i norra Libanon kom inte som någon
överraskning. Libaneser och palestinier, men också andra med insyn,
hade varnat för detta.



Det var i söndags som den libanesiska armén och säkerhetstjänsen slog
till mot den sunnitiska extremistgruppen Fatah al-Islam. Myndigheterna
sa sig söka medlemmar i organisationen som dagen innan rånat en bank.
Den inledande aktionen mot Fatah al-Islam i centrala Tripoli
resulterade dock i en oväntad motattack. Islamisterna, som i slutet av
förra året slog sig ned i det palestinska flyktinglägret Nahr el-Bared
norr om Tripoli, angrep de libanesiska arméposteringar som omringar
lägret och dödade flera soldater.



Kollektiv bestraffning

– Det var ett misslyckande för libanesiska armén, att några unga killar
kunde ta över baserna från vältränade soldater. Det fick armén att
tappa besinningen och börja bestraffa hela det palestinska lägret. De
har skjutit och bombat överallt och särskilt riktatr in sig på att slå
ut vattentorn och elförsörjning, berättar Monzer el-Sabini. Han bor i
Göteborg men har vuxit upp i Nahr el-Bared. De senaste dagarna har han
haft telefonkontakt med familj och vänner som bor kvar i flyktinglägret
och som vittnat om den pågående katastrofen.



– Min familjs hem har skadats av beskjutningen. En granne har sårats.
Barnen i lägret är livrädda. Det är alltid vi palestinier som får
betala det högsta priset.



Monzer el-Sabini kritiserar den libanesiska arméns kollektiva
bestraffning av lägrets invånare. Men han är också kritisk till Fatah
al-Islam, som han påpekar inte är en palestinsk organisation. De som
dödats i striderna har visat sig vara libaneser, syrier, jemeniter
eller av andra nationaliteter.



– Visst finns det enstaka palestinier i Fatah al-Islam, men de flesta
palestinier i lägret tycker illa om dem och vill inte ha något med dem
att göra, säger Monzer el-Sabini.



Svenska medier har upprepat den libanesiska USA-stödda regeringens
påstående att den syriska säkerhetstjänsten står bakom Fatah al-Islam.
Det är i linje med västvärldens utpekanden av Syrien som huvudmisstänkt
för alla de politiska mord, sprängattentat och oroligheter som de
senaste åren drabbat Libanon.



Motarbetar Syrien

Förutom det faktum att Syriens ställning kraftigt försvagats just på
grund morden och oroligheterna, har Fatah al-Islam agerat direkt mot
syriska intressen. Den sunniextrema gruppen har uttalat stöd till
al-Qaida och intagit en fientlig hållning till det libanesiska
shiitiska partiet Hizbollah, som är en av Syriens närmaste allierade i
landet.



I Nahr el-Bahred har islamistgruppen målat över väggmålningar och rivit
ner affischer till stöd för Hizbollah och dess ledare Hassan Nasrallah,
som kom upp under Israels anfallskrig förra sommaren. Fatah al-Islams
ledare Shaker Abssi är för övrigt efterlyst i både Syrien och Jordanien.



Vilka krafter ligger då bakom Fatah al-Islam?

I januari i år publicerade brittiska Telegraph de första uppgifterna om
att Bush godkänt en hemlig plan för att försvaga Hizbollah, bland annat
genom stöd till Hizbollahfientliga grupper. En viktig orsak var att
Hizbollah, tack vare motståndet mot Israels invasion, vunnit starkt
stöd från inte bara Libanons shiitiska befolkning utan också landets
sunniter och kristna. Bland de i huvudsak sunnitiska palestinska
flyktingarna i Libanon var stödet för Hizbollah, som lyckats slå tillbaka
Israel, än mer kompakt.



Hizbollahs stärkta ställning ses, rapporterade Telegraph, som ett
allvarligt hot mot den svaga västvänliga libanesiska regeringen, vilken
USA ser som en buffert mot syriskt och iranskt inflytande i
Mellanöstern.



Fiendens fiende

I slutet av februari utvecklade den amerikanska journalisten Seymour
Hersh dessa uppgifter. I en artikel i The New Yorker visade han på
Bushadministrationens nya strategi att peka ut shiaextremismen, det
vill säga Iran, Syrien, Hizbollah och Muqtada al-Sadrs rörelse i Irak,
som USA:s huvudfiende i Mellanöstern. Som en del i taktiken att
försvaga Hizbollah har den libanesiska regeringen och USA beslutat att
stödja sunniextremister. Fatah al-Islam nämns som en av de grupper som
fått pengar och vapen av kretsar kring den sunnitiska Framtidsrörelsen,
som leder regeringen i Beirut.



Den tidigare brittiske underrättelseagenten Alastair Crooke, numera
knuten till en tankesmedja i Beirut, säger till Hersh att beväpningen
av extremistgrupper som Fatah al-Islam är väldigt farlig. Liknande
varningar för taktiken att stödja fiendens fiende framförs av flera
andra Hersh talat med.



Kritik mot stridande

– Jag tror det som Hersh skriver stämmer. Det finns hos vissa krafter i
Libanon ett intresse av att försöka ena libaneserna mot en yttre
fiende, säger Monzer el-Sabini apropå regeringens svaga ställning. Han
berättar att det finns uppgifter om att en parlamentsledamot, fastern
till Framtidsrörelsens nuvarande ledare Saad Hariri, skaffat fram
bussar för att transportera extrema sunniter från södra Libanon till
Tripoli.



– Invånarna i Nahr el-Bared såg själva att det en natt i mars kom en
massa okända människor till lägret med buss. Detta är känt i Libanon,
men den libanesiska regeringen gjorde inget.



Hizbollah och dess allierade inom den libanesiska oppositionen har
precis som palestinska Hamas och Fatah fördömt Fatah al-Islams attack
på den libanesiska armén. Men Hizbollah kräver samtidigt att de
stridande ska hålla civila libaneser och palestinier utanför striderna,
och att regeringen är ansvarig för att finna en politisk lösning på
konflikten.



Den kristna Fria patriotiska rörelsen använde skarpare formuleringar
och menar att regeringen bär huvudskulden till det inträffade, eftersom
den trots varningar inte tidigare ingripit mot Fatah al-Islam.



PATRIK PAULOV

Proletären 21, 2007





Palestinska flyktingar i Libanon

I Libanon finns närmare 400.000 palestinska flyktingar,
merparten av dem lever i något av de tolv extremt tätbefolkade
flyktinglägren. Nahr el-Bared i norr har cirka 40.000 invånare.



Även om lägren ligger i Libanon har libanesiska myndigheter inte rätt
att gå in i dem. De administreras av palestinierna själva i samarbete
med FN-organet UNRWA. Detta är ett skäl till att den libanesiska armén
inte går in i lägret utan beskjuter det utifrån.



Palestiniernas levnadsförhållanden i Libanon är mycket svåra. De
tillåts inte bli libanesiska medborgare, vilket betyder att de står
utanför det politiska livet i landet, samtidigt som de lever i ett
slags apartheidsystem av diskriminerade lagar. Palestinierna är bland
annat förbjudna att äga en bostad utanför lägren eller att arbeta inom
ett 70-tal yrken. Arbetslösheten är hög och fattigdomen utbredd.



Svenska Emmaus Björkå har verksamhet i de palestinska lägren i norra
Libanon. I Nahr el-Bared har organisationen bidragit till ett
vattentorn, som enligt uppgift nu har bombats sönder, samt ett
Emmauscenter, med verksamhet för barn och ungdomar.