Sexhandelns verklighet: Torskarnas våldtäktsfantasier är Sagas vardag

Saga är som vem som helst. Hon hade kunnat vara din kompis, flickvän eller syster. Det syns inte, men Saga lever i prostitution. I slutet av förra årets metoo-uppror kom hashtaggen #utanskyddsnät, med vittnesmål från kvinnor inom prostitution som utsatts för sexuella övergrepp. Strax efter startade Saga sitt instagramkonto prostituerad_less, där hon delar med sig av sina erfarenheter av ett liv i prostitution.

– Det var en direkt aktion på hur trött jag var på torskarna. Jag har ofta fått höra att jag borde skämmas för att jag varit prostituerad, men till slut vägrade jag. När jag lade upp torskarnas meddelanden fick jag medhåll om hur äckliga de är. Jag kände hopp om attitydförändring. Efter det har jag chattat med fler som funderat på att sälja sig, men ändrat sig efter att de läst hur verklighet ser ut, säger Saga när Proletären träffar henne.

Saga berättar att hon innan hon hamnade i prostitution hade en föreställning om att det var missionären som gällde och att kondom alltid användes. Att det skulle vara kliniskt, med lite kroppskontakt. Så var det inte.

– Torskens första fråga är alltid om jag går med på analsex. Andra frågan är om jag ställer upp på ”deep throats”, alltså bli knullad djupt ned i halsen, och om de får spruta mig i ansiktet, i munnen eller inuti mig. Många vill leva ut sina våldtäktsfantasier. Det är mycket kladd och kyssar. Striden om att använda kondom går inte att vinna. Det är ett ytterligare övergrepp eftersom du utsätts för stora risker. Torskarna frågar ”du är väl frisk?”. Vad ska jag svara? Säger jag ja, så kör de på. Om jag säger nej får jag inga pengar. Det är en fälla för att ställa upp på saker som inte är bra och som man inte vill.

Saga tror att hon hamnade i prostitution på grund av de psykiska och fysiska övergrepp som hennes familj utsatte henne för. Gränsen hade redan suddats ut av vuxenvärlden. Oavsett hur hon försökte uppmärksamma skolan och andra vuxna om situationen, så fick hon ingen hjälp. Under tonåren kom det dåliga måendet till uttryck genom bland annat anorexia och att hon skar sig själv. Vilket skol- och vårdpersonal noterade. De frågade dock aldrig om hennes hemsituation. Prostitutionen blev det mest uppenbara uttrycket för övergreppen. Startskottet kom efter en våldtäkt som Saga som artonåring utsattes för. I direkt anslutning till den började hon missbruka droger.

– När man sen är fast i tunga droger har man inget annat val än att fortsätta ta dem. De kostar flera tusen varannan dag. Det enda jag lärt mig hade ett värde var min kropp, därför sålde jag den. Jag levde i en egen lägenhet på existensminimum, vissa månader fick jag inget bidrag alls. Min ekonomiska situation var att jag hela tiden kippade efter andan. När jag började prostituera mig behövde jag inte längre välja mellan hyra, mat, åka buss eller knarka.

”De kan utnyttja dig i högre grad om de vet hur mycket pengarna betyder för dig. Då kan de utnyttja dig i sex timmar för 300 spänn.”

Prostitution behöver inte vara en klassfråga menar Saga, men ju längre ned på samhällsstegen man befinner sig desto fler gränser tvingas man passera. Ens klasstillhörighet avgör mängden stryk och hur grova övergreppen blir.

– Om torskarna visste att jag inte hade råd med hyran så fick jag 300 kronor. Verkade jag ha ekonomisk kontroll fick jag 3 000 kronor. De kan utnyttja dig i högre grad om de vet hur mycket pengarna betyder för dig. Då kan de utnyttja dig i sex timmar för 300 spänn. Du blir lättare för torskarna att avhumanisera. Klassfrågan är avgörande för varför man inte kan lämna prostitutionen och varför man råkar ut för så mycket skit.

Att göra prostitution till ett vanligt arbete genom att kalla det sexarbetare, tror inte Saga på. Hon berättar att Fuckförbundet, en förening som säger sig jobba för ”sexarbetares” rättigheter, hört av sig till henne. De menade att hon genom sitt instagramkonto spred skrämselpropaganda och lobbade emot dem.

– Fuckförbundet sa att om jag säger att jag valt prostitution själv, så har jag makten. Men jag har inte valt att bli utsatt för betalda övergrepp. ”Sexarbetare” är ett desperat försök att normalisera det. Prostitution är inget jobb. Det finns inga studievägledare som skulle föreslå det för någon. Vilka behörigheter skulle krävas? Lydnad, skita i sina gränser och vara okej med att misshandlas?

Statistiken visar att färre dödsfall sker tack vare den sexköpslag vi har. Fuckförbundet och övrig sexköpslobby vill trots det avkriminalisera sexköp helt. Saga menar att det endast skulle göra att stigmat kring sexköp försvann, inte stigmat att sälja sex.

– I Holland och Tyskland, där sexköp är lagligt, är det inte så att folk inte ser ned på en prostituerad. Det är bara mer okej att i förbifarten köpa sex. Ett argument sexköpslobbyn kör med är att det blir tryggare. Att man inte vill ha en kudde på bordell för att den kan användas som mordvapen, säger en del. Våldet är så normaliserat att man tror att man har det bra. Dessa länder har stora problem med trafficking, för en laglig verksamhet blir inte granskad.

Genom att verka för att det ska bli lagligt att köpa sex missar man den stora majoritet som inte vill vara i prostitution. En minoritet försöker tala för majoriteten.

– Frivilliga horor finns inte, bara Fuckförbundet och torskar hävdar det. Anledningarna till att man befinner sig i prostitution är fler. Fattigdom är den vanligaste. Den driver en till att hitta lösningar som man annars inte hade tagit till. Det handlar också om självskadebeteende och missbruk. Det finns alltid inre eller yttre tvång.

En vanlig dag när Saga befann sig som djupast i prostitution började sju på morgonen med att via nätet hitta första köparen. Innan han var klar hade Saga redan en ny torsk på gång. Innan lunch köptes hon av två torskar till. Mot kvällen blev hon köpt av två män som ville ha mer eskortlikande situationer. Efter det sålde hon sig på gatan till så många som möjligt, ofta fyra till fem stycken, fram till klockan tre på natten. Runt tio torskar varje dag, ibland det dubbla, alla dagar om året.

”Jag är så jävla trött på liberalismen. Tanken om att alla har ett val och kan bygga sin egen lycka. Att man får skylla sig själv om man inte orkar eller kan.”

– Jag gick på amfetamin för att orka. Heroin och kokain för att döva. Jag vande mig vid det livet. Pengarna tröstade mig för då hade jag råd med droger. När jag kom hem kände jag mig tacksam över att överlevt ännu en dag, för jag hamnade i många hotfulla situationer. Jag brukade kolla på en tramsig komedi och äta godis. Det var den enda stunden jag var mig själv. Däremellan fanns bara drogerna och jakten att få tag på dem.

Sexköparnas enda gemensamma nämnare är att de är män. Vissa är sadister och porrskadade, medan andra ser sig själva som generösa välgörare.

– Oavsett hur de har haft sex med mig känns det alltid som ett övergrepp. Vi vill ju ha ett jämställt samhälle. Men det föder också kvinnohat. Männen vill behålla makten över kvinnor, så de köper lydnad. De ser sex som sin rättighet.

Saga var djupt nere i missbruket. När hennes bästa vän dog i vintras kom depressionen och ensamheten, men också en vilja att förändra sitt liv och sluta med drogerna. När hon blev av med missbruket och fick boende och mat på ett skyddat boende för kvinnor gav det henne ekonomiskt utrymme att sluta med prostitution.

– När man väl kommer ur prostitutionen omvandlas allt till trauman. Det psykologiska tvånget finns där. Jag säljer mig fortfarande ibland, men det sker allt mer sällan. Jag har rest mig.

Saga tror att prostitution kan motverkas genom minskad efterfrågan, men då krävs strafförändringar. 

– Idag får man mindre böter när man köpt sex än vid klotter. Det är bakvänt. Det borde bara finnas fängelsestraff. Det skulle avskräcka männen som har råd att betala en bot. Genom det hade man gjort oss prostituerade till brottsoffer och vi hade getts mer stöd.

Sexköp är endast straffbart inom landets gränser, inte utomlands.

– Politikerna har en skev syn på kvinnor och prostitution. Sveket från regeringen var enormt när de backade på lagförslaget om att kriminalisera sexköp utomlands. Varför vill de behålla möjligheten att åka som sexturist? Jo, för att de vill ha några kvinnor som man fritt kan få utnyttja. Jag har inget förtroende för politikerna. Jag är så jävla trött på liberalismen. Tanken om att alla har ett val och kan bygga sin egen lycka. Att man får skylla sig själv om man inte orkar eller kan. Politikerna har alla möjligheter att förändra till det bättre, men de skiter i det. Det viktigaste för dem är alltid marknaden.

Uppdatering den 7 september 2018: Fuckförbundet förnekar via mejl att de har kontaktat intervjupersonen på det sätt som påstås i artikeln. De förnekar också att de har anklagat intervjupersonen för skrämselpropaganda. Fuckförbundet menar att artikeln sprider en falsk bild av organisationens medlemmar.