Proletärens artikelserie om Palmemordet från 1991: Vad hände i Skandiahuset?

––– Obs! Denna artikel publicerades först i Proletären nr 8, 21-27 februari 1991 – och återpublicerades på Proletärens webbplats den 15 juni 2020 –––

Skandiahuset vid Sveavägen i Stockholm är en gigantisk byggnad. Den sträcker sig över ett helt kvarter, och där har tusentalet människor sin arbetsplats. Framsidan vetter mot Sveavägen, och baksidan tar upp hela Luntmakaregatan mellan Tunnelgatan och Adolf Fredriks kyrkogata.

I hörnet av byggnaden, vid korsningen av Sveavägen/Tunnelgatan, där Dekorimas färghandel ligger, mördades Olof Palme. Från den stora entrén är det bara sjuttiotalet meter fram till mordplatsen. Att i rask takt gå fram till korsningen tar bara femtontalet sekunder. Och det gjorde Skandiamannen – den man vars vittnesmål vi granskade i förra numret av Proletären – just när skotten ändade Olof Palmes liv. Vi fortsätter här granskningen från förra veckan.

Skandiamannen är förhörd vid fyra tillfällen (1/3 ringer han själv, 10/3, 11/3 och 25/4 1986). I varje förhör har han byggt på sin historia, allt ifrån att ha varit helt passiv, till den slutliga bilden om sin aktivitet på mordplatsen.

På fredagskvällen är det bara fyra personer som befunnit sig i det stora Skandiahuset. Det är två väktare som befinner sig i foajén vid den stora entrén mot Sveavägen, en bevakar huset via ett TV-system, medan den andra går ronder (en av väktarna får vid 23-tiden avlösning av ytterligare en väktare).

Och så är det Skandiamannen, som ensam jobbar över denna fredagskväll. Först den 10/6 och 12/6 förhörs två av väktarna. När förhöret med den tredje väktaren sker vet vi inte riktigt, men det är i samma veva – och det är hemligstämplat! Att de förhörs då beror med största sannolikhet på att dagarna före, den 9 juni 1986, har Palmeutredningen förhört Roland Bergström på Skandias personalavdelning och Per Häggström på säkerhetsavdelningen. Förhören hålls av kriminalinspektör Erik Skoglund. Vad har då kommit fram?

Hur hänger det hela ihop?

Ur förhöret med Roland Bergström får vi fram följande:

Skandiamannen har ringt upp Roland Bergström redan strax före klockan tolv dagen efter mordet. Han var ivrig – när stämplade jag ut? (Alla som lämnar Skandiahuset registreras i ett datasystem.) Vi citerar ur protokollet:

”Och han påstod då att polisen och journalister ville veta en exakt tid, eftersom det förekom olika tidsavgivelser. Och så undrade han då om jag kunde ta reda på det i vårt datasystem. Och det sade jag att det kunde jag naturligtvis. Och så frågade jag om jag skulle meddela det till polisen. Men det sade han att det kunde jag ringa till honom och göra det för de ringde från många olika håll. Han nämnde någonting om att man ringde från tidningar i Oslo bland annat … om nu polisen var intresserad att få veta den här tiden så tyckte jag det var konstigt att jag inte skulle meddela det till polisen.”

Hur kan polisen och journalister ligga på honom på lördagsmorgonen när ingen kan ha vetskap om att han varit på mordplatsen? Och varför fanns han inte med i TV och tidningen som ett intressant vittne?

När Roland Bergström undersökt utstämplingen ringer han upp Skandiamannen och meddelar tiden – 23.19!

Då skall vi veta att vittnet Morelius sitter i sin bil mitt emot mordplatsen. Han har i två rättegångar mot Christer Pettersson berättat att det kommit fram en man och ställt sig i hörnet vid Dekorimas skyltfönster någon eller några minuter innan mordet. Enligt Morelius ser han ut att vänta på något, och när paret Palme kommer lösgör han sig från väggen och går fram till dem – sedan skjuter han! Lägg femtontalet sekunder till exempelvis 23.19.50 så finner du att Skandiamannen är vid mordplatsen över en minut före Olof Palme mördas 23.21.20! Vad gör han under denna tid?

Ytterligare en märklig omständighet. Klockan 12.20 den första mars, efter det första samtalet till Bergström, då Skandiamannen uppger att ”polis och journalister” ligger på, ringer han till polisen. Det är första gången Skandiamannen har kontakt med polisen! Han säger att han ringer upp för att Hans Holmér på presskonferensen klockan 12.00 läst upp ”mitt” signalement på mördaren. Men på presskonferensen sa Holmér ”en mellanblå täckjacka”.

Skandiamannen ljuger för Bergström, det är alldeles uppenbart!

Dörren på baksidan

Ur förhöret med Per Häggström på Skandias säkerhetsavdelning får vi fram följande:

Här visar det sig att Skandiamannen använt sitt ”nyckelkort” två gånger fredagen den 28/2 – dels 08.10 och dels klockan 23.19. Enligt Häggström är detta mycket märkligt. Så fort man ska ut på lunchen, eller få besök av någon, måste man ut i receptionen och genom de dörrar som daterar in- och utpasseringar. Skandiamannen har således inte varit ute på hela dagen. Men av Häggström får vi veta följande enligt protokollet:

”Likaså om du lämnar Skandia som den här killen har gjort för att äta, då måste du, för att komma in igen, använda kortet.”

Men det finns enligt Häggström ett ställe som man kan ta sig in i Skandiahuset utan att larmet går, utan att man kommer med på TV-skärmarna i receptionen. På baksidan av huset på Luntmakaregatan finns det en bilnedfart, och där finns det även ett cykelrum. Dörren till detta kan man låsa upp med nyckel och ta sig vidare osedd in i Skandiahuset.

Proletären

BILD 1: Här ser vi garagenedfarten på baksidan av Skandiahuset… (Läs hela den ursprungliga bildtexten under artikeln.)

Här finns också en dörr som är larmad mordkvällen och som inte åtgärdas. Den larmas som öppen 22.35 och den ”åtgärdas”, stängs, klockan 23.22 – en minut efter mordet. Från mordplatsen till denna dörr är det bara cirka 200 meter!

Mystiken kring Skandiamannen får Häggström att säga följande. Vi citerar nu förhörsprotokollet (redan här, juni 1986, har Häggström kollat Skandiamannens uppgifter om tider, oåtgärdade dörrar och jämfört med mordtidpunkten, med mera):

”H (Häggström): Vi har ju som du kanske hörde planer på att göra en liten förundersökning på torsdag kväll.

F (Förhörsledaren): Det visste jag inte, men det är intressant, ja.

H: Då tänkte vi gå in i hans rum… vi tänkte leta efter nycklar förstås [till cykelrummet, OM:s anm] och sen leta efter bilder eller dokument. Du vet det här med Mariehamn.

F: Mariehamn?

H: Ja, du vet att han varit där också [två veckor efter mordet, OM:s anm]… man undrar ju var han var någonstans under sin semester… Sen kopplingen då till tryckeriet eller vad faen det var i Mariehamn på det här EAP. Han är ju grafiker den här killen… hans rum är ju ett sånt här grafiskt tryckeri kan man säga.

F: Mörkrummet?

H: Ja just det. Därför tänkte vi hitta, se då om vi hittar några kopplingar till det, och sen letar vi efter vapenfett, eller vapendelar. [OM:s kursiv.]

F: … Vi får hålla kontakt nu. Jag går själv på semester på fredag, men jag har en kollega som jag jobbar ihop med.

H: Jag också hör du… Jag går från, ja då måndag…14/7.”

Både Per Häggström på Skandias säkerhetsavdelning och förhörsledaren, kriminalinspektör Erik Skoglund, resonerar som om Skandiamannen kan tänkas vara inblandad i Palmemordet! Vapenfett och vapendelar skall det letas efter. Och sambandet med EAP – den organisationen trycker sin tidning på Åland, just vid den tidpunkten då Skandiamannen har vistats där.

Motstridiga uppgifter

Är det inte märkligt?

Men det finns fler saker att hämta ur förhörsprotokollet med Per Häggström. Först något om förhören med två av väktarna.

Securitasväktaren Anna-Lisa Gahn säger sig under kvällens lopp ha sett Skandiamannen två gånger – dels när han kommer tillbaka till Skandiahuset vid 23.40-tiden efter mordet och verkar skakad, dels vid 20.10-tiden. Så här står det i förhörsprotokollet med Gahn:

”F: När du talade med Skandiamannen [namn, OM:s anm] i receptionen vid 20.10-tiden, berättade han någonting så här var han hade varit?

G: Ja, han skulle åka bort och åka ski… nej, han bara sa att han hade ätit. Jag har varit och ätit och nu går jag och fortsätter och arbetar. men inte var han hade varit, oh nej.”

Men Skandiamannen uppger att han aldrig lämnade Skandiahuset under hela morddagen. Vid senare tillfälle har Gahn även sagt att hon sett Skandiamannen lämna huset vid 18.00-tiden.

Varför förnekar Skandiamannen att han varit ute vid denna tid på mordkvällen?

Den andre väktaren Henry Olofsson förhörs den 12/6 1986. Han skulle egentligen gått på sitt pass klockan 20.45 men har fått en väktarkollega att sitta fram till 23.00 då han anländer till Skandiahuset efter att ha spelat bridge med vänner. Han sitter i receptionen när Skandiamannen kommer halvspringande ut för att hinna med sitt tunnelbanetåg. Enligt Olofsson talar han med Skandiamannen ”i ett par minuter” – men enligt Skandiamannen själv hastar han förbi utan att byta något ord med väktarna i receptionen. Vad det nu kan betyda.

Olofsson berättar vidare i förhöret att Skandiamannen verkade chockad när han kom tillbaka, att han inte var blodig och att han fått uppfattningen att Skandiamannen varit ”en bit ifrån när det hände” och inte varit med och vänt på den mördade Olof Palme. Detta stämmer väl med andra vittnesmål vad gäller Skandiamannens ”aktivitet” på mordplatsen.

Mystiska omständigheter

Förhöret med den tredje väktaren som tjänstgjorde på Skandiahuset mordkvällen är hemligstämplat. Väktare K har sitt pass med A-L Gahn fram till 20.45 men tar väktare Olofssons pass fram till 23.00 då denne anländer. En hel del mystiska omständigheter finns kring väktare K:s agerande under kvällens arbete:

• En dörr på baksidan av Skandiahuset, den mot Luntmakaregatan och garagenedfarten, står öppen och larmad sedan 22.35. Den stängs inte innan 23.22, knappt en minut efter det att skotten föll som ändade Olof Palmes liv. Väktare K är ensam i receptionen när larmet går men hon åtgärdar det inte! Var dörren öppnad av någon – och av vem? I huset fanns bara A-L Gahn, väktare K och så Skandiamannen! Och vem stänger den?

• Det finns bara en bil i garaget, väktare K:s. När Olofsson kommer klockan 23.00 byts de av och Olofsson säger i sitt förhör att ”gick hon och bytte om tror jag, hon brukar vara ganska snabb på det”. När A-L Gahn kommer tillbaka från sin ”rondering” i den stora byggnaden är klockan om kring 23.28 och då har väktare K gått. I TV-kameran ser Olofsson K:s bil, som stått alldeles i närheten av den larmade dörren, lämna garaget. Är väktare K ensam i den?

• Ur protokollet med säkerhetsmannen Häggström:
  ”Den [Gahn, OM:s anm] hon berättar att Skandiamannen [namn, OM:s anm] har varit ute och käkat, kommer in klockan strax efter nio, men det berättar inte den här K för oss inte, fast hon varit med då i receptionen. Jag har frågat väldigt mycket om vilka som gått in, så säger hon inte det … Det är någonting med henne som får mig att fundera lite grann. Jag kan inte sätta fingret på det … ibland säger hon för mycket, och ibland säger hon för lite. Hon är faktiskt den som hade bil här nere i garaget.
  F: Jag skall kolla vilken bil hon har.”

• Väktare K tar sin bil och kör hem mot sin bostad på Östervägen 8 i Solna. Kan ni tänka er – det är samma hus som Hans Holmér setts springa i för möten med sin älskarinna, enligt säkra källor till Proletären. Var det här han hämtades dagen efter mordet på Olof Palme – och finns det något samband med väktare K:s lägenhet?

Väktare K:s förhörsprotokoll hemligstämplas. Till Skandias säkerhetsman har K sagt sig vara förhörd innan denne själv förhörs den 9/6 -86. Under fyra dagar i juni hålls således fyra högintressanta förhör med säkerhetsfolk och väktare från Skandiahuset. Det talas om att ”gå in” i Skandiamannens arbetsrum för att leta efter ”vapenfett” och ”vapendelar”. Mystiken kring och misstänksamheten mot Skandiamannens version om vad som hänt mordkvällen ökar. Vad sysslade karln egentligen med?

Vem som helst som läser igenom dessa förhörsprotokoll förstår att det här kan finnas trådar som kan leda till Olof Palmes mördare. Hur går Palmeutredningen då vidare med dessa värdefulla uppgifter som kommit fram kring Skandiamannen och Skandiahuset – ja, det kan vi läsa om i nästa nummer av Proletären!

OLLE MINELL

URSPRUNGLIG BILDTEXT, BILD 1:

Här ser vi garagenedfarten på baksidan av Skandiahuset vid Luntmakaregatan. Från mordplatsen till garagenedfarten är det cirka 200 meter, och där nere finns det en larmad dörr som stått öppen utan åtgärd från 22.35. Den stängs 23.22 – en minut efter mordet. Är det någon som ingår i mordkomplotten som slinker in där? Och kanske åker därifrån med den bil som lämnar garaget några minuter senare?

Artikeln ursprungligen publicerad i Proletären nr 8, 21-27 februari 1991