Kommentar: Västsahariska folket nästa offer i Trumps och Netanyahus ”fredsplan”
De båda ockupationsmakterna Marocko och Israel upprättar diplomatiska förbindelser – mot att USA betraktar det ockuperade Västsahara som en del av Marocko. Rättvisa lösningar för västsaharierna och palestinierna måste tvärtom börja med att ockupationerna upphör.
Kungadiktaturen Marocko, tillika ockupant av Västsahara sedan 45 år tillbaka, upprättar diplomatiska förbindelser med Israel – i utbyte mot att USA erkänner Marockos överhöghet över det ockuperade Västsahara.
Därmed blir Marocko det fjärde landet i arabvärlden efter Förenade Arabemiraten, Bahrain och Sudan som normaliserar relationerna med Israel. En triumf för Donald Trump under hans sista månader som president, men kanske än mer lyckosamt för Israel.
Att planen skulle vara positiv för Israel insåg den israeliske premiärministern Benjamin Netanyahu redan när Trump i början av året presenterade det som kallades århundradets fredsplan för Mellanöstern. På deras gemensamma presskonferens den 28 januari sade Netanyahu: ”Du är den bästa vän som Israel någonsin haft i Vita huset.”
Problemet är att planen inte leder till fred och stabilitet, inte innebär ett slut på ockupation och proxykrig, och inte värnar det palestinska folkets nationella och mänskliga rättigheter. Den israeliska fredsorganisationen B’Tselem talade klarspråk redan i januari:
”…århundradets uppgörelse liknar en schweizerost, där israelerna erbjuds osten och palestinierna hålen. Det finns många sätt att avsluta ockupationen, men de enda legitima alternativen är de som bygger på jämlikhet och mänskliga rättigheter för alla. Det är anledningen till att den aktuella planen, som legitimerar, befäster och till och med utvidgar omfattningen av Israels kränkningar av mänskliga rättigheter som nu pågått i över 52 år, är helt oacceptabel.”
En rättvis lösning för palestinierna – som måste börja med att den illegala ockupationen avslutas och de lika illegala bosättningarna utryms – är med fredsplanen längre bort än någonsin. Planens främsta effekter är dels att den stärker Israels inflytande i arabvärlden, dels att den sammanför USA:s vänner – Israel och de sunnimuslimska kungadikaturerna – mot deras gemensamma fiende: Iran och dess allierade i Syrien, Irak, Libanon och Jemen.
Detta är en väg till ökade spänningar och konfrontation, inte fred. Avrättningen av den iranske kärnfysikern Mohsen Fakhrizadeh tidigare denna månad är om något ett tecken på det.
Vad som ytterligare förvärrar situationen är att Marockos anslutning till planen innebär att ännu ett ockuperat folk offras i fredens namn.
Trump meddelar nu att USA betraktar Västsahara som en del av Marocko. Ställningstagandet är en direkt eftergift till den stat som sedan 1975 illegalt ockuperar Västsahara och som i 30 års tid effektivt förhindrat genomförande av FN:s fredsplan.
Näst på tur att normalisera relationerna med Israel står Saudiarabien. Frågan är om det hinns med innan Trump lämnar Vita huset.