”Det där fula”

”Vi måste ta bort det där fula!”

Jag tror att repliken är från en av Galenskaparnas filmer, jag minns inte vilken, men det är en träffande beskrivning av många anständiga människors inställning till tidningen Nya Tiders existens.

Redan förra året var debatten het om Nya Tiders medverkan på Bokmässan i Göteborg. I år bojkottar ett par hundra författare och översättare mässan för att markera mot Nya Tiders fascistiska tankegods.

Nya Tiders redaktion kan bara luta sig tillbaka och välkomna alla nya prenumeranter som denna gratis reklamkampanj ger.

I detta läge valde SVT:s Kulturnyheterna i förra veckan att sända ett långt reportage som dels granskade innehållet i Nya Tider, dels lät ett antal experter uttala sig om tidningens idévärld.

Nästa dag lyfte Kulturnyheterna frågan om presstödet. Nya Tider har, precis som alla andra tidningar i Sverige som uppfyller kriterierna, presstöd. Debatten tog ny fart. Hur kan våra skattepengar gå till att finansiera fascistisk propaganda?

Det presstödssystem som funnits i Sverige sedan 1971 bygger på kriterier som är lätta att mäta. Det handlar om antal prenumeranter, antal spaltmeter, andelen annonser och så vidare. Staten delar ut presstöd för att gynna mångfalden i mediebranschen, men lägger sig inte i pressens politiska innehåll.

I den medieutredning som presenterades i höstas föreslås däremot att ett kriterium om ”demokratisk värdegrund” införs i det mediestöd som kommer att ersätta presstödet. Behovet av ett nytt system handlar egentligen om lokaljournalistikens kräftgång och att ett stöd som bara riktar sig till tryckta medier är förlegat. Men utredaren Anette Kovak passade alltså även på att föreslå en åsiktskontroll.

Hon vill att en mediestödsnämnd bestående av ”experter” ska bestämma vilka medier som håller sig innanför ramarna. Alla som vet hur liberala maktmänniskor på ett historielöst, antiintellektuellt och fullständigt förvridet sätt buntar ihop fascism med kommunism måste vara emot ett sådant expertstyre över medierna.

När en av Proletärens läsare i höstas kritiserade SVT för att Rapport i ett reportage stämplade Proletären som ”extrem”, svarade programchef Ulf Johansson att ”Proletären företräder ett parti som har revolution på programmet och det kan knappast betecknas som demokrati”.

Är det sådana ”experter” som ska avgöra presstödets fördelning?

Eller är det den beskäftiga och anständiga demokrati- och kulturministern Alice Bah Kuhnkes värderingar som ska gälla? En minister som i Ekots senaste lördagsintervju menade att ”det nazister, fascister och kommunister vill är att skrämma oss demokrater till tystnad”.

Justitiekanslern varnar på försiktigt byråkratspråk i sitt remissvar till medieutredningen för att ett demokratikriterium ger svåra gränsdragningsproblem och att rådande politik blir avgörande för vad som anses vara en demokratisk värdegrund.

På ren svenska handlar det om risken för att anständiga ”experter” och makthavare rensar ut ”det där fula” ur medielandskapet.

Den som nu dras med i moraliserandet över Nya Tiders existens måste höja blicken. Ska vi verkligen överlåta åt den borgerliga staten att definiera demokrati? En stat som tycker att höjden av folkmakt är att den absoluta majoriteten av folket står utan inflytande över sina egna arbetsplatser och sin egen framtid.

Anständighet kan inte vara ramen för politiken eller det offentliga samtalet. Då får vi ett debattklimat helt dominerat av de yrkespolitiker och proffstyckare som behärskar de liberala koderna och som egentligen är ganska nöjda med det rådande systemet.

Ingen vettig människa ifrågasätter att det publiceras obehagliga artiklar i Nya Tider. Men fascismen bemöter vi inte med ändlösa diskussioner om symbolfrågor som en monter på Bokmässan. Det går inte heller att bemöta fascismen genom att mästra folk eller undanhålla dem åsikter som går utanför anständighetens ramar.

Fascismen bekämpar vi bara om vi har vettiga svar på frågor som rör människors konkreta levnadsvillkor och behov av arbete, bostäder, trygghet, framtidstro. Och majoritetens levnadsvillkor kan bara förbättras om vi utmanar den ägande klassen.

I det avseendet kommer Proletären aldrig att bli en anständig tidning.