Nazisternas marsch kräver brett motstånd

Gustav Adolfs Torg i Göteborg. Ett 50-tal nazister ställer upp med Svenska Motståndsrörelsens fanor kring sin ledare Simon Lindberg som håller ett tal om ”massimport av rasfrämlingar” och om hotet mot nationen och folket. Han kallar vänstern för ”folkfientlig pöbel” och utnämner sin egen organisation till folkets befriare.

Nazisternas demonstration i söndags känns som en våldtäkt på mitt älskade Göteborg.

Vetskapen att medlemmar i Nordiska Motståndsrörelsen under förra året gick från ord till handling och genomförde terrordåd mot flyktingförläggningar och Syndikalistiskt Forum gör scenen outhärdlig.

I lördags samlades flera tusen fredsaktivister och antiimperialister på samma torg för att protestera mot våldsverkarna i Nato. Vi enades över partisympatier och organisationsgränser för att kräva nedrustning och fred. Talen fyllde torget med en känsla av gemenskap och vilja till framtidstro. Hur mycket vi än avskyr Nato och dess folkrättsbrott, så är vår kärlek till människan och hennes förmåga att bygga en bättre värld så mycket större.

När nazisterna talar ser jag bara mörker. Jag ser hatet mot oss som de kallar ”folkfientlig pöbel” för att vi sparkar uppåt istället för neråt. Jag ser hatet mot dem som inte skulle passera deras raslagar och mot oss som har barn som inte skulle göra det.

Söndagens nazistmarsch i Göteborg var en maktdemonstration från Nordiska Motståndsrörelsen. Inför den större demonstrationen den 30 september ville de visa både polisen och allmänheten att de när som helst och utan att söka tillstånd kan inta stadens gator.

Det är lätt att bli förbannad när man ser hur polisen väljer att inte ingripa mot demonstranterna, när de samtidigt avlägsnar enskilda personer som modigt försöker ställa sig i vägen för nazisterna. Oavsett avsikt blir budskapet att nazisterna har polisens beskydd och att antifascister motarbetas.

Situationen blir inte bättre av att signalerna från polisen är dubbla. I vissa uttalanden sägs orsaken till polisens passivitet vara bristande resurser, i andra uttalanden lutar de sig mot den grundlagsskyddade demonstrationsfriheten och att brott mot ordningslagen inte var uppenbart.

Den 30 september är det upp till bevis för polisen. De har sagt att de kommer att ingripa vid hets mot folkgrupp och jag hoppas att så många som möjligt av nazisterna hamnar bakom lås och bom.

För oss andra återstår den mödosamma uppgiften att formera ett konsekvent och folkligt antifascistiskt motstånd. Vi måste bli många som säger ”Inga nazister på våra gator”. Och vi måste bli många som inser att den enda varaktiga boten mot fascism är en politik som sparkar uppåt. En politik där arbetande människor i Sverige, oavsett ursprung, kräver sin rätt gentemot gangstrarna i samhällstoppen.