Palestinsk enighet skrämmer Israel

Efter förhandlingar i Gaza city meddelades att Palestinska befrielseorganisationen (PLO), med Fatah som enskilt största parti, slutit ett försoningsavtal med Hamas.

Att få ett slut på den sju år långa splittringen mellan de två dominerande palestinska organisationerna ligger i det palestinska folkets intresse. Sedan 2007 har Västbanken och Gaza styrts som två separata enheter med Fatah respektive Hamas vid makten.

De enda som gynnats av att palestinierna bekämpat varandra, i bland med våldsamma medel, är ockupationsmakten Israel och dess uppbackare i väst. Israel, USA och EU har också underblåst splittringen genom att terroriststämpla Hamas.

Av den anledningen är det inte konstigt att försoningsavtalet genast fördöms av den israelisk regeringen, som nu avbryter de resultatlösa fredssamtalen och stryper överföringen av tullinkomsterna till Palestinska myndigheten på Västbanken.

Också USA kritiserar avtalet och kräver att Hamas ska ta avstånd från våld och erkänna Israels rätt att existera. Det är samma visa som hörts sedan ända Hamas vann en majoritet av platserna i det palestinska parlamentsvalet 2006.

Kraven i sig är absurda med tanke på att Israel ständigt brukar våld mot palestinierna genom sin folkrättsvidriga ockupation och inte erkänner palestiniernas rätt till en egen stat.

Bara under det första dygnet efter att avtalet slutits gjorde israelisk militär räder mot invånare i både Västbanken och Gaza. Flera personer uppges ha skadats och gripits.

Palestinsk enighet mot ockupationen vore som sagt en positiv utveckling. Men det är alldeles för tidigt att dra några slutsatser om vad försoningsavtalet kommer att innebära och om det kommer att hålla.

Något som talar för att det denna gång finns större försättningar än vid tidigare försök till försoning är att både parterna är allt mer pressade utifrån.

PLO-Fatah har i snart ett års tid fört så kallade fredsförhandlingar med Israel utan några som helst framsteg. Det som hänt är istället att israelerna byggt nya illegala bosättningar på ockuperad palestinsk mark på Västbanken och i Östra Jerusalem. Den närmast maktlösa Palestinska myndigheten på Västbanken, styrd av Fatah, för en allt mer tynande tillvaro.

Hamas å sin sida har fått betala ett högt pris för sin politiska omorientering. Organisationen har under Syrienkonflikten vänt sig bort från sina tidigare allierade, den så kallade motståndsaxeln Syrien-Iran-libanesiska Hizbollah, för att istället stärka sina band med religiösa meningsfränder i Muslimska brödraskapet och i den lilla gulfstaten Qatar.

Det har också märkts i ett ökat politiskt förtryck i Gaza mot sekulära och progressiva palestinska organisationer som PFLP.

Efter att brödraskapet i juli förra året störtades från makten i Egypten, och efter Qatar försvagats på grund av motsättningar med Saudiarabien, har också Hamas position blivit en annan.

Det egyptiska militärstyret har skärpt blockaden av Gaza och även förstört många av de livsviktiga smugglingstunnlarna in i området. Det har drabbat Hamasregeringen, som förlorat stora inkomster. Men värst har detta drabbat gazaborna, vars nöd förvärrats än mer.

Förhandlingarna mellan de palestinska parterna fortsätter. Både presidentval och parlamentsval planeras för att folket ska få möjlighet att välja vilka som ska representera dem.

Även om det fortsatt finns stora åsiktsskillnader mellan Fatah och Hamas lär det största hotet mot den palestinska försoningen komma från ockupationsmakten och dess vänner.