"Förhandling och kamp är inget motsatspar"

Röster höjs om infiltration. Andra menar att gräsrötterna håller på att ta makten igen. Vad händer egentligen inom Hyresgästföreningens västra region? Proletären har träffat Kristofer Lundberg som nyligen blev vald till ordförande i Hyresgästföreningen Väst och är den som rör upp alla dessa känslor. Kristofer Lundberg är nämligen en av Rättvisepartiet socialisternas största profiler och företrädare. 

– Jag är uppväxt i ett arbetarhem med en politisk familj där det var lika självklart att vara med i facket som Hyresgästföreningen, så jag har varit medlem där sedan jag flyttade hemifrån.

– Men det är först sedan sju år tillbaka jag har blivit aktiv i föreningen. Jag såg en annons för ett möte med min lokala hyresgästförening i Sandeslätt och av nyfikenhet gick jag dit. 

Sandeslätt är ett område i Hammarkullen, en förort i Göteborg där bostadskrisen märks tydligt. Slumvärdar har tagit över hyresfastigheter när allmännyttan sålts ut och de struntar helt enkelt i det mest basala underhåll.

– Jag tog ordet på det där mötet och pratade om bostadssituationen i vårt område, och det slutade med att jag blev nominerad till styrelsen för den lokala föreningen, säger Kristofer med ett skratt. 

I en stad som Göteborg har Hyresgästföreningen en lite snårig organisationsuppbyggnad. Grunden utgörs av lokala föreningar som framförallt ska syssla med sociala aktiviteter, typ resor till Ullared, och inte bostadspolitik. Detta har dock ändrats sedan två år tillbaka efter ett beslut på Hyresgästföreningens stämma.

Nästa nivå är stadsdelsföreningar men i mindre städer kan den här nivån omfatta en hel kommun. På den här nivån, i Angeredsföreningen i Göteborg, blev Kristofer Lundberg vald till ordförande för tre år sedan. 

Utan att han själv får frågan tar Kristofer Lundberg upp om hans arbete inom Hyresgästföreningen är någon slags trotskistisk entrism från Rättvisepartiets sida.

– Det handlar inte alls om det. Jag har från början varit tydlig och helt öppen med var jag har partibok, och faktum är att partiet stundtals varit tveksamt till att jag lagt ner så mycket tid på Hyresgästföreningen som jag gör nu. Det har aldrig varit en plan att jag ska gå in och ”ta över” utan mitt engagemang har växt fram och det ena har lett till det andra.

Men nu går vi händelserna i förväg. Efter att Kristofer Lundberg blev ordförande i HGF-Sandeslätt såg han att det fanns ett vakuum som kunde fyllas. Det fanns ett enormt behov av upprustade bostäder och kravet att allmännyttan skulle återta en del av bostäderna från det privata bostadsföretaget Graflunds formerades.

I den här processen kunde man med fog kalla den lokala hyresgästföreningen för en folkrörelse igen. Aktivister arbetade med namnlistor, dörrknackningar, uppvaktningar av politiker och opinionsmöten. Dessutom knöts kontakter med andra lokala föreningar i området för att stärka varandra. 

Kampen drevs till seger då kommunfullmäktige beslutade att Bostadsbolaget skulle få köpa tillbaka bostäderna i slutet av 2015. 

Fler och fler inom Hyresgästföreningen började snegla på Angeredsföreningen och Kristofer Lundberg personifierade vitaliseringen av Hyresgästföreningen. 

För ett år sedan blev han invald i region Västs styrelse och för några veckor sedan föreslagen av valberedningen och vald till ordförande. 

Vi diskuterar hur detta kan vara möjligt i en organisation som Hyresgästföreningen, som likt LO-facken varit i socialdemokratiskt grepp under årtionden. Kristofer Lundberg berättar att han stött på motstånd från första stund, men greppet över organisationen har börjat släppa.

– Sossarna har inte gräsrötter kvar i många hyresgästföreningar helt enkelt, men det är också så att deras ideologiska grepp inte är lika starkt, resonerar Kristofer Lundberg. 

– Inför valet av ordförande i HGF-Angered hade tydligen SSU i området fått i uppgift att mobilisera till mötet och visst slöt flera från SSU upp, men röstade istället på mig. Men inför valet till regionordförande började det röra på sig högre upp och det var nu anklagelserna om infiltration och kupp började dyka upp. Uppenbarligen bet inte det heller. 

I Göteborg har det förts flera olika kamper mot renovräkningar, utförsäljningar och för bättre bostäder. Gatunamn som Pennygången, Långströmsgatan och Rannebergen har blivit synonymer med bostadskamp. 

Flera ledande aktivister från dessa rörelser har nu valt att engagera sig i Hyresgästföreningen och bidragit till den pågående radikaliseringen.  

Samtidigt är Kristofer Lundberg tydlig med att det är en lång väg att gå och det ser väldigt olika ut beroende på var man befinner sig i landet. 

– Jag vill se att Hyresgästföreningen återvänder till sina rötter och på alla nivåer driver bostadspolitiska frågor mycket hårdare än idag. Fastighetsägarna och bostadsbolagen driver sin bostadspolitiska agenda aggressivt och är inte rädda för att vara politiska, varför ska Hyresgästföreningen vara det?

Kan Hyresgästföreningen verkligen bli en kamporganisation igen?

– Jag får ofta höra på lite högre nivåer att vi måste vara ”realistiska” men så har varje seger för folkrörelserna alltid varit orealistiska innan man segrat. De ställer också förhandling mot kamp som om det vore ett motsatspar, men inget som inte redan vunnits i kamp kan vinnas vid förhandlingsbordet. 

– Men detta handlar om styrkeförhållanden och vart medlemsbasen rör sig. Finns det ingen aktivitet på basplanet och bland gräsrötter kommer inget att hända. Ungefär så ser jag på utvecklingen inom Hyresgästföreningen också.

Vi fortsätter att resonera om vad Hyresgästföreningen är och vad den kan bli. Frågan är om den rörelse för bättre och fler bostäder som vuxit fram i Angered hade behövt gå in via Hyresgästföreningen, en redan befintlig organisation med alla dess fel och brister.

– Som sagt, det fanns inte en plan från början att gå in i Hyresgästföreningen från min sida, svarar Kristofer Lundberg och tänker efter. 
– Den rörelse som växte fram hade sin egen dynamik och det blev den lokala Hyresgästföreningen som kanaliserade det. Visst har jag stött på motstånd inom organisationen men samtidigt finns det en färdig infrastruktur som går att använda för mobilisering. 

Finns det inte en stor byråkrati och ett tjänstemannavälde inom Hyresgästföreningen?

– Det är också dubbelt. På nationell nivå finns det definitivt, där tjänstemän till och med agerat för att bli av med förtroendevalda i föreningsstyrelser.Men på regionnivå upplever jag ingen sådant. Där är även tjänstemännen unga och nya och inte knutna till socialdemokratin på samma sätt. Jag har ett bra samarbete med både anställda och regionchefen.

Vad händer framöver, kommer du att kandidera till förbundsstyrelsen?

– Nej, det räcker med jobb på regionnivå för mig. 30 timmar i veckan går åt till mobilisering och möten, säger Kristofer Lundberg med ett skratt.