Varningarna alla struntade i
När västvärldens politiker och medierna riktar blickarna mot terrordådet mot Charlie Hebdo i Paris går tankarna till en två år gammal intervju i Proletären. Den gjordes kort efter en annan blodig och bestialisk attack.
Det var i februari 2013 som en serie bomber i centrala Damaskus, Syrien, utlöstes mitt under morgonrusningen. Över 80 personer dödades. Två Damaskusbor, som vi fått kontakt med genom släktingar respektive bekanta i Sverige, uttryckte sin bestörtning över vad som hänt. De riktade sin vrede mot de fundamentalistiska terroristgrupperna men också mot gruppernas uppbackare.
En av Damaskusborna, Bashar Said, varnade för att västvärldens stöd till dessa religiösa extremister löpte stor risk att slå tillbaka: ”Ormen kommer att bita den hand som föder den.”
Än så länge är för lite känt för att bestämt fastslå motiven för massakern i Paris. Men utifrån de franska myndigheternas uppgifter om att en av de två huvudmisstänkta värvat stridande till al-Qaidaliknande grupper i Irak, samt att de båda i somras återvände från krigets Syrien, finns det anledning att komma ihåg vad Bashar Said och många andra syrier varnat för.
De extremister som nu terroriserar folken i Syrien och Irak, och som lockar tusentals fransmän, svenskar och andra européer att slåss i deras led, har inte uppstått ur tomma intet. De har fått direkt eller indirekt stöd av västländer som USA och Frankrike och deras allierade i Mellanöstern.
Att det är så erkänns också av de ansvariga.
I oktober förra året stod USA:s vicepresident Joe Biden på Harvard University och beklagade sig över att Saudiarabien och Turkiet ”gav hundratals miljoner dollar och tiotusentals ton vapen till vem som helst som skulle kämpa mot Assad trots att de människor som mottog leveranserna var al-Nusra och al-Qaida och de extremistiska elementen av jihadister från andra delar av världen”.
Biden valde att tiga om USA:s centrala roll i stödet till jihadisterna, men i övrigt är hans ord sanna.
Effekterna av denna vansinnespolitik kommer vi att påverkas av under lång tid framöver.
För om man göder extremismen i Syrien, om man pumpar in vapen och erbjuder militär utbildning till grupper som lockar tusentals unga män från omvärlden, så riskerar det att få våldsamma konsekvenser också långt utanför det aktuella konfliktområdet.