Sjuktalen ska ner – oavsett pris

Fler och fler drabbas av indragen sjukpenning. Fler personer får dessutom avslag redan på sin första ansökan. Från den 1 november 2016 gäller nya och tuffare krav. Eller rättare sagt: Myndigheten fick då ökade anslag för att kunna driva den hårda och oförsonligt granskande hållning mot sjuka och arbetsskadade som bestämdes under Reinfeldts borgerliga regering.

Men redan innan rutinerna skärptes hade 24.500 personer nekats eller förlorat sin sjukpenning bara under 2016. Därefter pekar kurvorna brant uppåt. Ännu fler med ryggproblem, förslitningsskador, artros, kronisk värk liksom sönderstressade anställda med psykisk ohälsa ifrågasätts och hamnar i ett orimligt dilemma. För sjuka för att arbeta och, enligt Försäkringskassan, för friska för att ha sjukpenning.

Sedan 1990-talet har den politiska ambitionen att sänka kostnaderna för sjukförsäkringen gått före trygghet vid sjukdom och insatser för folkhälsan. 1997 skrevs begreppet ”normalt förekommande arbete” in i lagen av Göran Perssons socialdemokratiska regering. Försäkringskassan fick därefter i uppdrag att pröva om den sjukskrivne kunde klara andra arbeten än sitt eget. Därefter kunde myndigheten dra in ersättningen.

Drygt tio år senare stramades sjukförsäkringen upp ännu mer. Alliansregeringen införde 2008 bestämda tidsgränser i sjukförsäkringen. Nu blev Försäkringskassan tvungen att pröva alla sjukskrivna – med ett fåtal undantag – mot alla ”normalt förekommande arbeten” efter 180 dagars sjukskrivning. Möjligheten att ta hänsyn till ålder, utbildning, tidigare yrke och bostadsort ströks helt. Framöver skulle bara det rent medicinska gälla. Alla sjuka hade en teoretisk arbetsförmåga och någonstans fanns ett passande jobb. I teorin.

Då möttes de nya reglerna av högljudd kritik från oppositionen och massmedia fylldes av hårda omdömen. Men reglerna finns kvar och tillämpas strängt enligt direktiven från den S-ledda regeringens sjupunktsprogram från 2015.

Då bekymrade regeringen sig över att sjuktalen ökat igen. Sjukförsäkringen skulle därför bli ”trygg, effektiv och förutsägbar”.

Men även om programmet talar om insatser för bättre arbetsmiljö och rehabilitering finns inga skarpa förslag och åtgärder i den riktningen. De ökade kostnaderna i försäkringen ska pressas ner genom hårdare bedömning och tuffare tag mot sjuka och sjukskrivna.

Dagens försäkringskassa leder tankarna till ett vinstdrivande privat försäkringsbolag som misstänksamt tror att alla som vill ha ut pengar ljuger.

Sjuktalet ska ner från dagens i snitt 10 dagar till 9 dagar före 2020. Resultatet är allt annat än tryggt och inte särskilt förutsägbart.

Antalet avslag har nu tredubblats. Försäkringskassans handläggare och medicinska rådgivare avslår läkares och specialisters bedömningar.  Arbetsförmågan hos personer som får avslag och indragen sjukpenning prövas inte mot konkreta, existerande jobb som de erbjuds utbildningsinsatser för att kunna söka.

Så här kan det låta i ett utlåtande:

”Utifrån de uppgifter som framkommer i de medicinska underlagen bedömer Försäkringskassan att din arbetsförmåga inte är nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom i förhållande till normalt förekommande arbeten på arbetsmarknaden som är fysiskt lätta och där du inte behöver lyfta eller belasta armarna.”

Försäkringskassan har på regeringens order uppfunnit en arbetsmarknad som inte finns. Helt utan stress, tunga lyft och prestationskrav.

Succesivt förvandlas en av samhällets välfärdspelare – ekonomisk trygghet vid nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom, skada eller annan funktionsnedsättning – till något helt annat. 

Dagens försäkringskassa leder tankarna till ett vinstdrivande privat försäkringsbolag som misstänksamt tror att alla som vill ha ut pengar ljuger.